Sanningar om Julen

Nu när det börjar dra ihop sig till julbord och Lucia och julklapps inköp, är det ganska lätt att tänka sig julen som en kommersiell högtid. Men saken hör till att julen faktiskt är en av våra mest traditionella högtider, därför ska jag nu öppna upp era ögon och berätta om några av julens mest kända traditioner.

Sanning IV: Jultomten

Vem är egentligen den vithåriga gubben i röd luva som kommer varje år för att dela ut gåvor till snälla barn?

Jo allt började ungefär vid 280 E/kr i staden Patra i nuvarande Turkiet. Där föddes en liten pojke som hette Nikolaus, vars far Eufemius var en mycket givmild och välbärgad man, och mor Anna var syster till biskopen av Myra som han blivit döpt efter. Föräldrarna hade vi det här laget gett upp tanken på att få fler barn, så när dom fick lille Nikolaus var de såklart väldigt lyckliga.

När Nikolaus växte upp blev han så småningom vigd till präst av morbrodern, och när föräldrarna dog i pest, fick Nikolaus ärva det mesta av föräldrarnas rikedomar, som han i det tysta delade med de fattiga och sjuka. Nikolaus sattes sedan som abbot i morbroderns kloster. När denne gick bort, vallfärdade den fortfarande unge Nikolaus till det heliga landet. Av folket valdes sedan Nikolaus till biskop av Myra, och det lär ha varit ett nerbrutet och förfallet biskopsdöme. Men han blev en from och ödmjuk, men också fast och tapper biskop som var sträng mot syndare och god mot alla.

Men snart började kristendomförföljelser som den grymme romerske kejsaren Galerius Valerius Maximinus, utlyste. Många kristna hamnade i fängelse där dom torterades eller dödades, och det gjorde även Nikolaus år 310. I fängelset misshandlades han svårt, men släpptes senare. Märkt av romarnas behandling deltog han i kyrkomötet i Nicea 325 e/kr. Där lär han ha signerat en del dokument, som visar synbara bevis på misshandel. Mer vet man inte om Nikolaus, förutom att han dog den 6 december mellan år 345-351.

Men det finns även också några berättelser om saker som han enligt sägen lär ha gjort i sitt liv, bl.a. en berättelse om tre jungfrur i Patra, vars far blivit rånad på sin förmögenhet, och hade på så vis inte råd att gifta bort döttrarna, och var i desperation tvungen att sälja dem till en bordell. Men när Nikolaus fick höra tals om detta lär han i hemlighet kommit om natten och slängt in en säck med guld, som räckte till de tre jungfrurnas hemgift. Detta lär han ha upprepat tre gånger, och vid den tredje gången sprang fadern ut för att tacka sin välbärgare, men Nikolaus lär ha uppmanat honom strängt till att tiga.

En annan berättelse är om några sjömän som hade kommit i sjönöd och höll på att förlisa i ett oväder i rasande storm utanför Lykiens kust. I sin nöd anropade de Nikolaus, och strax var en gammal man hos dem, som hjälpte till med segel och rep och stillade stormen. Då de tryggt hade kommit i land, gick de upp till kyrkan för att tacka. Men då de såg biskopen, kände de igen sin hjälpare utifrån havet. Därför är han skyddshelgon för sjöfolk och resande.

Nikolaus' attribut i konsten är tre kulor, medan andra symboler är ankare och skepp. Han avbildas som biskop med mitra, pallium och stav, eller i illustrationer i många av legenderna: en ung man, som kastar tre säckar pengar genom fönstret till de tre flickorna, en man som räddar de tre barnen från salttunnan eller räddar överlevande från ett skeppsvrak, eller återuppväcker en man som är oskyldigt hängd.

Nikolaus blev efter sin död kanoniserad, och flera kyrkor restes till hans ära, och under reformationen, tog holländska protestanter som emigrerat till Amerika med sig legenderna om S: t Nikolaus dit. Man förknippade då S: t Nikolaus eller som holländarna kallar honom Sinte Clas, med asaguden Tor som flög runt på himlen med sina bockar, och sen var Santa Claus född, en man i röd dräkt som kör en släde dragen av renar.

Här i norden däremot ansåg man att S: t Nikolaus vände bort barns tro på Kristus, och man lät istället förknippa julen med Jesus istället. Istället för tomten så kom nu istället julbocken och lämnade julklappar. Faktum är att jultomten som vi känner honom idag, är en kombination av S: t Nikolaus och den svenska gårdstomten, som i gammal sägen såg till att allt gick bra på gården.

Och vad kan egentligen inte vara bättre än att avsluta denna samling med Viktor Rydbergs dikt Om tomten.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban, snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

                         Viktor Rydberg 

 

Sanning V: Sankta Lucia

Den 13 december varje år firar vi Ihågkomsten av Sankta Lucia. Men vem var hon egentligen?

Lucia påståtts ha fötts ungefär år 286 E/kr i Syrakusa på Sicilien. Hennes far, som var av romersks härkomst var mycket förmögen men dog kort efter Lucias födelse, så Lucias mor Eutychia fick uppfostra henne själv. Lucia avgav tidigt ett kyskhetslöfte, dock utan moderns (eller någon annan heller för den delens) vetskap. Lucia ville likt S: t Nikolaus, att hennes ägodelar skulle ges bort till det fattiga och sjuka, men när hon växt upp till en strålande vacker kvinna, lovade modern att gifta bort henne till en hednisk adelsman. Lucia lyckades få adelsmannen att vänta med förlovningen, medan hon i sin ensamhet bad till gud att rädda henne ifrån äktenskapet.

Modern blev senare sjuk efter att i hela sitt liv ha levt med inre blödningar som ingen kunde bota. Lucia gav henne då förslaget att bege sig till Catana där martyren Sankta Agathas (som hade dräpts 52 år tidigare under kejsare Deceius förföljelse) grav låg. Och både hon och Lucia begav sig till graven. Där försjönk Lucia i bön, och i bönen lär Agatha ha uppenbarat sig och sade:
"Min syster, varför ber du mig om något du lika väl själv kan ge din moder?" Din tro har botat henne!"

Modern som var full av tacksamhet till sin dotter, lät Lucia förbli ogift, och hennes hemgift skulle delas ut bland fattiga och sjuka. Men den brudgummen blev så kränkt och sårad av Lucia att han lät angiva henne som kristen till kejsare Diocletianus ståthållare på Sicilien Paschasius. Detta var 303 E/kr det blodigaste året under Diocletianus förföljelse av kristna. Hon blev fängslad och torterad, men den vackra jungfrun yttrade inte ett ord under tortyern. Full av raseri så lät ståthållaren döma henne till att sändas till bordellen för att där bli våldtagen så att hennes kyskhet skulle gå förlorad och gud överge henne.

Hon skulle föras på en kärra dragen av oxar, men hur man än försökte kunde, inte ens 20 man rubba henne. Ståthållaren blev än en gång rasande och ändrade domen till att hon skulle brännas på bål på plats, och bålet tog eld och fick hennes hår att flamma upp, men elden skadade henne dock inte, ståthållaren lät då hugga ett svärd i hennes midja, ett sår höggs upp och blodet flöt ut, dock utan att Lucia kände den minsta smärta. Tillslut så tog ståthållaren personligen sin dolk och stack in i halsen på Lucia, hon dog dock inte omedelbart utan han smörjas av en präst och uttala en profetia som förutsade det straff som Skulle möta Paschasius: förföljelsen mot de kristna skulle snart ta slut, kejsare Diocletianus skulle inte längre regera och konsuln Maximianus skulle dö. Detta hände den 13 december 303 E/kr.

Lucia avbildas idag i vit klänning, med ett rött band och ljuskrona, för att symbolisera och påminna om hennes död och hedra hennes minne. Lucias namn, som framkallar föreställningen om ljus (latin lux), var kanske orsaken till, att hon blev skyddshelgon för synen, och att det därmed blev vanligt att anropa henne om hjälp mot ögonsjukdomar. Men legenden har ofta mer dramatiska förklaringar, och i konsten framställs hon ofta med två ögon på ett fat.

Legenden berättar, att en hednisk yngling blev förälskad i den kristna jungfruns ovanligt vackra ögon, något som fick henne att riva ut dem och skicka dem till honom på ett fat. Detta ledde till, att han ögonblickligen lät döpa sig. Och Lucia fick glädje av sitt offer, för försynen utrustade henne med ett par ännu skönare ögon än tidigare. Vad som skedde med den unge mannen, säger legenden ingenting om.

I Norden har man firat Lussenatten under många hundra år, men inte på samma sätt som idag. Förr var lussenatten en mycket speciell natt. Man trodde att den var årets längsta och mörkaste natt, och många onda andar ansågs vara ute, bl.a. Lucifer och hans sändebud Lussepär, man trodde också att Lucia var djävulens kvinnliga motsvarighet. Under medeltiden var Luciadagen den tid då jul fastan började, på Luciadagens morgon åt man så mycket man orkade, eftersom man efter Luciadagen endast fick äta fisk fram till julafton. Till Luciadagen skulle man ha tagit hand om all säd och julslakten skulle vara färdig. Grisen som man åt på julafton slaktade man på natten till Lucia.

Under 1660-och 1700-talet kom den första Lucian - lussebruden, som var ett påhitt av uttråkade ungdomar. Man försökte också göra sig så ruskig man bara kunde, och ofta bytte män och kvinnor kläder med varandra för att bli såkallade lussegubbar. Lussebruden själv var klädd i vitt och hade ett ljus i handen. Hon gick före lussegubbarna mellan de olika gårdarna. De sjöng och skojade och fick mat och dryck. Den första lussebruden hade ingen ljuskrona och inga tärnor.

Det moderna luciatåget började under 1800-talet. Då hade Lucia fått krona i håret och ett följe med tärnor och stjärngossar. Och 1927 anordnades Sveriges första skönhetstävling av tidningen Stockholms dagblad, där läsarna själv fick utse vem som skulle vara Lucia för året.

Som avslutning på detta tänkte jag här visa den första versen av den traditionella Luciasången:

Natten går tunga fjät runt gård och stuva.
Kring jord som soln förlät, skuggorna ruva.
//Då i vårt mörka hus,
stiger med tända ljus,
Sankta Lucia, Sankta Lucia. ://
Text av Sigrid Elmblad

Sanning VI: Julbord

Vad vore egentligen julen utan ett riktigt stort och präktigt julbord? Jag är säker på att du har din egen favorit mat på det traditionella julbordet, men vad åt man egentligen förr?

Medeltida Julbord - förr Vad fanns på det medeltida julbordet? Julen nämns för första gången i skriftliga källor i Haraldskvädet från 900-talet, där säger man att "Kungen ville dricka jul…" något som tycks ha präglat även senare traditioner. Julölet skulle börja jäsas 8 december, den dagen jungfru Maria blev avlad. På Thomasmäss, den 21 december, skulle julölet vara färdigt.

Biskop Brask, som är en fakta rik källa, låter oss få veta mycket om medeltida mat. Året 1514 serverades endast fisk, bröd, äpple och nötter på julafton - eftersom det var fastedagen fick man inte äta kött. Däremot så frossades det i mat på juldagen. Förr lät man ofta julbordet stå dukat hela julnatten och la fram ett bröd och en kniv för osynliga gäster… Andarna.
Köttet röktes eller saltades för att konserveras. Man tillagade det med rovor och andra grönsaker. Lamm eller nöt, ättiksinlagd kokt höna fanns på biskopens meny, precis som skinka eller gås med risvälling. Korv hette förr "bjuga" och kunde innehålla fett, hackat kött, inälvor och gryn. Den åts kokt, rökt, halstrad eller stekt - ungefär som idag.
Fisken var viktig och omtyckt. Sill och torskfiskar var vanligast men också fetare fisk som makrill och lax. Man rökte, torkade, grävde ner eller saltade fisken. Böckling kommer för övrigt från det tyska "bucking". Man åt också ostron och musslor under medeltiden - det gjorde man redan på stenåldern.
Mjölk från kor användes ofta i matlagning. Sylta och inälvsmat, likaväl som fisk eller grönsaker tillagades i mjölk. Under järnåldern kunde man dricka sig berusad på jäst stomjölk. Man tillverkade hållbar mjölk genom att blanda surmjölk med vatten - den kallades just "blanda". Smör kärnades ur sur grädde. Ost var ett värdefullt livs- och betalningsmedel, den bereddes färsk eller lagrad. Äggost eller ostkaka åts också.
Kryddor var mer vanliga än man tror, i alla fall bland stormännens kökspigor. Hansan och handelsvägarna underlättade importen. Dokument från 1328 säger oss att följande fanns: saffran, kummin, ingefära, paradiskorn (Västafrikansk krydda) kanel, peppar, anis och galangalrot (en asiatisk släkting till ingefäran). Senap omtalas också på den här tiden. Grönsaker som kål, lök, ärtor och bönor odlades i köksträdgårdarna under medeltiden. Morötter och palsternacka likaså, precis som persilja, mangold, endivesallad och pepparrot. Gurkorna som är karakteristiska för Gotland odlades under 1500-talets mitt, alltså ganska sent in i medeltiden.
Frukt, som äpplen, fanns redan under stenåldern, klostren förde in päron, plommon, krusbär och persikor - under sen medeltid odlades också jordgubbar. Vindruvor åts bara som torkade russin fram till sen medeltid. Valnötter ansågs bota huvudvärk och även mandel skulle ha läkande egenskaper, hasselnötter åts mycket tidigt i mänsklighetens historia.
Bröd åts färskt, ojäst, jäst, syrat eller smaksatt med honung och mjölk. Det var oftast bakat av vete eller råg. Pepparkakor är kända i Sverige sedan 1300-talets slut.
Mjödet, miödher på fornnordiska, består av vatten och honung som jäst. Att ordet finns i liknande former i nästan alla indoeuropeiska språk säger sitt. Det är en av de äldsta och populäraste dryckerna. Alu (som i engelska ale) omtalas och kan ha varit en kryddad variant av mjöd.
Vinet fanns i Norden under 1300-talet. Olaus Magnus tyckte att det spanska var "sött och ljufvligt", att det franska var "surt" och nämner även Rhenvin utan att kommentera det mer än som "lönsam handelsvara". Vinet skulle välsignas innan det dracks. Brännvinet började tillverkas redan under slutet av 1100-talet, det får sin stora spridning när man upptäcker att det går att bränna på säd. Givetvis var brännvinet ansett som botemedel för - allt.

Detta var alltså för dom rika, dom fattiga åt mest saltad fisk fram till jul, därefter firade man genom att koka julgröt på ris.

Som avslutning så tar vi också ett äkta traditionellt julbord, det kan ju hända att man glömmer vad som ska vara med på bordet, och då kan den här listan vara bra att ha.

JULBORD

FISK inlagd löksill
glasmästarsill
senapsgravad strömming
Ört och vitlöksgravad strömming
sillsallad med rödbetor (blandad i senap och gräddfil)
stekt inlagd strömming
rökt ål
inkokt lax med dillmajonäs
enbärsgravad lax med hovmästarsås
ägghalvor med räkor och majonnäs
sillpotatis
KALLSKURET
senapsgriljerad kokt skinka
kallrökt skinka
grovmald leverpastej
rullsylta av fläsk med ingefära- och kryddpeppar
kalvsylta, gjord på märgben av kalv
kallrökt lökkorv
fårfiol med pepparrotsgrädde
apelsinstekt kalkon med plommon lantpaté med cumberlandsås
Gravad lax
Rökt lax
Rökt sik
Cognacs medvurst
SMÅVARMT
köttbullar
isterband
julkorv
prinskorv
revbensspjäll
dopp i grytan
rödkål och brunkål
Janssons frestelse
lutfisk med vit sås och kryddpeppar
TILLBEHÖR
äppel-och rödkålssallad
inlagda gurkor och rödbetor
rödbetsallad
legymsallad
mimosasallad olika sorters senap
julost och cheddar
smör och bröd
DESSERT
småländsk ostkaka med sylt och grädde
ris à la malta med körsbärskompott
torkad och färsk frukt
pepparkakor och nötter
julgodis bavaria blu med kex och druvor
kaffe

Avslutning:

Det har både varit intressant och mycket lärogivande att forska fram alla dessa fakta om julen, och jag hoppas att ni som tagit er tid att läsa detta, får kanske en ny syn på julen, bakom allt det kommersiella.

Till er alla vill jag härmed önska en
God Jul Och Ett Gott Nytt År

Av Jim "Ugglan" Ström

04-12-10