Transport och kommunikation


I Stockholm är kollektivtrafiken väl utbyggd. Kommunikationen mellan orterna i länet är mycket god och det finns flera alternativa resemetoder att välja mellan. Förutom tunnelbana, pendeltåg och bussar finns även spårtrafik som går ut till bl.a. Lidingö och Saltsjöbaden. Övriga banor är Tvärbanan och Nockebybanan.
(Roslagsbanan drivs inte av Connex utan av Roslagståg)


Allmän information:

Den 1 juli 1999 tog Connex över trafiken i Stockholms tunnelbana och på ytterligare fyra lokala spårsystem i Stockholm: Lidingöbanan, Nockebybanan, Tvärbanan samt Saltsjöbanan. Connex är den första privata entreprenören att driva tunnelbanetrafik i Europa.

AB Storstockholm Lokaltrafik (SL) är beställare av trafiken som läggs ut på anbud. SL äger alltjämt räls, signalsystem, elsystem, fastigheter och vagnar. Connex driver därmed spårtrafiken på uppdrag av SL.


Tunnelbanan

Tunnelbanan är Stockholms nav. Det är svårt att föreställa sig hur trafiksituationen skulle vara i Stockholm om tunnelbanan inte fanns. Men det är inte särskilt troligt att Stockholm skulle kollapsa utan tunnelbanan.

Varje dag gör cirka en halv miljon människor drygt en miljon resor med tunnelbanan. Den står ensam för nästan hälften av alla resor som görs i kollektivtrafiken i Stockholms län.

Gröna linjen

Gröna linjen är till passagerarantalet sett den största av de banor Connex driver i Stockholm. Varje dag görs nästan en halv miljon resor från någon av de 49 stationerna. Åtta av de tio mest trafikerade stationerna finns också längs den Gröna linjen, som sträcker sig från Hässelby strand i väster till Hagsätra, Farsta strand och Skarpnäck i söder. Den består av 41,5 kilometer spår. Vagnarna finns, när de inte går i trafik, uppställda i två depåer, en i Vällingby och en i Högdalen.

Trafiken leds från Gullmarsplan, där också ett av linjens platskontor för förare finns. Det andra ligger i Alvik. Gröna linjen är den äldsta av Stockholms tunnelbanor och har under de senaste åren därför genomgått en omfattande modernisering. Signalsystemet har bytts ut och den nya Vagn 2000 har introducerats. Leveranserna av nya vagnar har nu kommit så långt att det normalt bara är under rusningstrafik måndag till fredag som gamla vagnar används.


Röda linjen

Röda linjen är sett till antalet resor nästan lika stor som Gröna linjen. Drygt 400 000 resor görs varje vardag längs de 36 stationerna och 39,7 kilometerna spår. Röda linjen sträcker sig från Mörby centrum och Ropsten i norr till Fruängen och Norsborg i sydväst. Navet för Röda linjen är knutpunkten Liljeholmen. Där finns trafikledningscentralen, platskontoret för förarna och alldeles intill ligger vagnsdepån i Nyboda.

Nybodadepån byggs för närvarande om för att anpassas till de nya Vagn 2000, som sedan oktober trafikerar Röda linjen, främst på linje 24 mellan Mörby och Fruängen. När Nybodadepån är helt färdigställd i april 2002 kommer också resenärerna längs linje 13, mellan Ropsten och Norsborg, att få fler nya vagnar. Förutom i Nyboda kan ett antal vagnar också ställas upp i Mörby centrum.


Blå linjen

Blå linjen är den yngsta och minsta av de tre delar som Stockholms tunnelbana utgörs av. Uppemot 200 000 resor görs varje vardag på linjen, som sträcker sig från Hjulsta och Akalla i Stockholms nordvästra förorter till Kungsträdgården mitt inne i stan. Blå linjen består av 20 stationer och 24,5 kilometer spår, nästan uteslutande i tunnel. Trafikledningscentralen, liksom platskontoret för förarna, ligger i Västra skogen och vagnsdepån i Rissne. Liksom på Gröna linjen består alla tåg, förutom extratågen under rusningstrafiken, nu av de nya vagnarna.


Tvärbanan

Tvärbanan är den modernaste spårvägen i Stockholm. Den stod klar i januari 2000 och har snabbt blivit en succé. Resandet ökar snabbt och områdena kring banan, som är 11,5 kilometer lång, har fått ett uppsving. Banan, med dess 17 hållplatser, sträcker sig i en båge runt innerstaden från Sickla udde i söder via Gullmarsplan, Årsta, Liljeholmen och Essingeöarna till Alvik i väster. Såväl trafikledningen som vagnsdepån för Tvärbanan är gemensam med Nockebybanan och ligger nära Alvik.

Snabbspårvägen Tvärbanan utgjorde en del av det så kallade Dennispaketet som omfattade stora trafikinvesteringar i Stockholmsregionen. Linjen tillkom för att skapa snabba och högvärdiga tvärförbindelser runt Stockholm och binda samman de radiella pendeltågs och tunnelbanelinjerna ut från stadens mitt. I början var det många som ansåg att Tvärbanan inte skulle fylla någon nyttig funktion. Men de hade fel. Efter mindre än ett år i trafik gjordes redan nära 20 000 resor dagligen med Tvärbanans spårvagnar mellan Gullmarsplan och Alvik.


Saltsjöbanan

Saltsjöbanan sträcker sig från Slussen i centrala stan ut till Saltsjöbaden och Solsidan i öster. Banan, som till största delen består av enkelspår, är 18,6 kilometer lång och har 18 stationer. Varje vardag görs cirka 17 000 resor med Saltsjöbanan. Såväl trafikledning som vagnsdepå ligger i Neglinge ute i Saltsjöbaden.

Saltsjöbanan, som idag trafikeras av specialombyggda tunnelbanevagnar, byggdes som en del i exploateringen av Saltsjöbaden till villasamhälle. Initiativtagare var K A Wallenberg som ville skapa en exklusiv bad- och bostadsort. För att få snabba och bekväma förbindelser med huvudstaden byggdes en järnväg, Saltsjöbanan. Banan stod färdig 1893, och var då den dyraste järnvägen i landet att bygga per meter. Anledningen var komplicerade byggförhållanden med många broar, tunnlar och järnvägsbankar.

Saltsjöbanan var först i landet med så kallade högplattformar, det vill säga plattformar i samma höjd som vagnsgolvet. Banan elektrifierades som en av de första i landet år 1913. Dessförinnan var dragkraften ånglok. En annan innovation som Saltsjöbanan var först med (1936) var så kallad CTC (Centraliserad Tågledning) som medgav att hela banan fjärrstyrdes från trafikledningskontoret vid banans huvudstation Neglinge. Banan var också den första med tågradio, det vill säga radiokommunikation mellan tågen och trafikledningen.

Banan upprustades 1976 med bland annat ny vagnpark av tunnelbanemodell. I samband med detta slopades den gamla vagnparken där vissa vagnar varit med ända sedan banans invigdes 1893. Under många år kördes även godståg på Saltsjöbanan, framför allt till industrierna i Nacka. Godstrafiken upphörde i slutet av 80-talet. Planer finns på att i framtiden konvertera Saltsjöbanan till snabbspårväg och sammankoppla den med Tvärbanan.


Lidingöbanan

Lidingöbanan förser invånarna på Lidingö i norra Stockholm med en spårbunden anslutning till tunnelbanan. Från Gåshaga brygga längst ut i öster, längs den södra delen av ön, går banan till Ropsten. Lidingöbanan, som är 9,2 kilometer lång och har 14 stationer, är en järnväg, trots att den trafikeras av de gamla spårvagnarna från 40-talet. Varje dag görs cirka 9 000 resor med Lidingöbanan, som leds från trafikledningen intill AGAs fabriksområde i Larsberg där också vagnsdepån ligger.

På samma sätt som Saltsjöbanan utgjorde Lidingöbanan en del i exploateringen av Lidingö till badort och villastad i början av förra seklet. Banan öppnades i flera etapper med början 1914 och hade sin längsta sträckning mellan Gåshaga och Humlegården i Stockholm åren 1925 - 1967.

Initiativtagare till Lidingöbanan var bland andra Gustaf Dahlén, grundare av företaget "Gasaccumulator", numera AGA. AGA-fabriken behövde en järnväg dels för att transportera arbetare till fabriken, dels för att transportera gods ut i världen. Godstrafiken på Lidingöbanan pågick till 1983 och bland godskunderna märktes även Margarinbolaget i Gåshaga och Svenska Shell vid Rasta.

Lidingö hade åren 1907 till 1971 även en norra bana till Kyrkviken. Spårvagnarna på norra Lidingöbanan färjades under åren 1909 - 1913 över vattnet mellan Lidingö och Ropsten. Norra banan lades dock ned för att ge plats för nya Lidingöbron 1971.

Lidingöbanan är spårvägen som blev järnväg. Genom Kungl. Maj:ts koncession år 1947 för nytt dubbelspår mellan Aga och Baggeby ändrades nämligen banans status från spårväg till järnväg. En bidragande orsak var två domar i Högsta domstolen rörande olyckshändelser där rätten konstaterade att de båda Lidingöbanorna, i rättsligt hänseende och med avseende på personalens ansvar, var att betrakta som järnvägar.


Nockebybanan

Nockebybanan är, tillsammans med Lidingöbanan, Connex minsta bana i Stockholm med cirka 9 000 resor varje vardag. Den ger invånarna i delar av Bromma i västra Stockholm anslutning till tunnelbanan och Tvärbanan i Alvik. Sträckan Alvik-Nockeby är 5,6 kilometer lång och omfattar tio hållplatser.

Trafikledningen är gemensam med Tvärbanan och ligger i Alvik i anslutning till vagnsdepån. Tvärbanan och Nockebybanan har spårförbindelse och några av Tvärbanans nya vagnar kan därför också användas på Nockebybanan. I övrigt trafikeras Nockebybanan av de klassiska vagnarna från 40-talet.

Nockebybanan, i folkmun alltid kallad Tolvan, kan sägas vara spårvägen som överlevde allt. När alla andra spårvagnar försvann från Stockholm i samband med högertrafiken i september 1967, blev Tolvan kvar som enda spårväg. Från att från början ha utgått från Stockholms innerstad vid Tegelbacken decimerades Nockebybanan vid tunnelbanans invigning 1952 till att bli en matarlinje till tunnelbanan vid Alvik.

Ett försök gjordes att "inordna" Tolvan i de vanliga matarbussarnas linjeserie, med nummer 120. Denna administrativa åtgärd varade under några år men accepterades aldrig av resenärerna. Detta folkliga uttryck resulterade 1989 i att Tolvan återfick sitt gamla linjenummer även rent formellt.

Tolvans framtid har diskuterats många gånger. Förslag har bland annat funnits att trafikera linjen med trådbussar istället för spårvagnar eller tunnelbanevagnar på enkelspår. Även dieselbussar på en asfalterad banvall har varit på förslag. Men tolvan överlevde allt. Efter en genomgripande upprustning åren 1997-98, där Nockebybanan uppgraderades till snabbspårvägsstandard, är spårvägstrafiken säkrad för framtiden. Även de nya snabbspårvagnarna har gjort sin entré.


Roslagsbanan (drivs av Roslagståg)

Sedan 2003 drivs Roslagsbanan, på uppdrag av SL, av Roslagståg AB som är ett nybildat företag. Roslagståg vann upphandlingen av trafikeringen på Roslagsbanan i augusti 2002. Trafikövertagandet skedde den 7 januari 2003. Trafikeringsavtalet med SL är femårigt och sträcker sig fram till början av januari 2008. I avtalet finns en option på ytterligare högst fem års trafikering som SL kan utlösa om man så önskar.

Antalet anställda vid Roslagståg är c:a 200, huvudsakligen förare och konduktörer. Bland övrig personal finns trafikledare, trafikinformatörer samt ledning och administration. Verksamheten är koncentrerad till Stockholms Östra.

Trafikarbetet omfattar c:a 2,5 miljoner tågkilometer eller 7,7 miljoner fordonskilometer per år med drygt 300 avgångar varje dag. Antalet resande uppgår till drygt 30 000 per dag i genomsnitt eller c:a 10 miljoner per år.

Roslagsbanan omfattar i dag 65 km spår och 39 stationer och hållplatser. Spårvidden är 891 mm (3 gamla svenska fot). Banan är elektrifierad (1500V likström). Trafiken bedrivs med f n 29 tågsätt. Den driftsatta fordonsparken består av 29 motorvagnar (litt X10p), 29 mellanvagnar (litt UBp) och 29 manövervagnar (litt UBxp). Fordonen hyrs från Tågia AB, som också svarar för underhållet samt invändig och utvändig rengöring.
Trafiken utgår centralt från Stockholms Östra i tre grenar mot Kårsta (linjelängd 41,8 km), Österskär (linjelängd 18,4 km) och Näsbypark (linjelängd 5,1 km).

Från 1 september 2003 har Roslagståg även ansvar för skötseln och underhållet av stationerna.

Roslagståg satsar på kvalitet i alla led av verksamheten. Tågen ska gå och de ska gå i tid. Resenärerna ska ha en tillförlitlig, komfortabel och säker resa. Med tillräckligt många anställda och med anställda som trivs i företaget och är motiverade för sina arbetsuppgifter löser Roslagståg dessa uppgifter.


Av Christian Olsson