1906 föddes en pojke som hette Hans Asperger på en bondgård utanför Wien som äldst av två bröder. Asperger gillade både som barn och vuxen att vandra i de Österrikiska bergen och skogarna. Asperger visade tidigt språkliga talanger, när han redan under de tidiga skolåren ständigt citerade den Österrikiske nationalskalden Franz Grillpartzner, han var mycket intresserad av tyska språket och var inte särskilt smidig motoriskt sett. Asperger hade svårt att få vänner, eftersom han gärna höll sig för sig själv och inte verkade intresserad av att skaffa vänner.

Men framåt det glada 20-talet efter första världskriget, fick han vänner i den så kallade Jugendrörelsen, dessa vänner skulle han sedan ha för resten av livet. 1931 doktorerade han som barnläkare i Wien, och tog över ledningen av Läkepedagogiska Stationen vid Universitetsbarnkliniken i Wien året därpå. 1935 gifte han sig och fick fem barn, en son och fyra döttrar varav en av dom är idag verksam barnpsykiater i Zürich.

Asperger utvecklade ett speciellt intresse för psykiskt abnorma barn, kanske för att förstå sig själv bättre, och han gav ut skriften "Die autistichen Psychopaten im Kindesalter" (Den autistiska psykopatin i barnaålder) mitt under det pågående kriget 1943. Denna skrift kom ut nästan samtidigt som Leo Kanner visade upp sin forskning om vad som under en tid kom att kallas för Kanners syndrom (Infantil autism).

Asperger tyckte dock inte om att resa och var inte ett dugg intresserad av att sprida sin forskning vidare, så hans undersökningar och arbeten stannade kvar i Wien. När kriget började lida mot sitt slut blev Asperger inkallad som soldat i Kroatien, när kriget sen slutade i Europa 1945, var Asperger mycket lättad att han aldrig behövt döda någon.

Hans Asperger lämnade ifrån sig sammanlagt 400 arbeten om undersökningar av barn med autistiska drag i Wien. 1946 tog Asperger över ledningen av hela kliniken och utnämndes 1977 till professor emeritus. Asperger arbetade in i det sista och höll sin sista föreläsning bara sex dagar innan sin död 1980.

Av sin dotter Maria Asperger-Welden beskrivs Hans Asperger som distanserad, "onåbar", märkligt och intensivt intresserad av det tyska språket, ständigt upptagen av citat, välmenande men med en tendens till utbrott om någon skämtade med honom, isolerad från familjen och utan egentligt intresse för umgänge. Han gick alltid och lade sig mycket tidigt. Han var vänsterhänt och motoriskt synnerligen oskicklig, men älskade trots detta att vistas i skog, mark och bergsterräng.

En ganska vanlig beskrivning på en person Asperger enligt min mening, men begreppet Aspergers syndrom myntades inte förrän Lorna Wing började göra efterforskningar på 1980-talet. I Sverige blev Aspergers syndrom uppmärksammat av psykiatern Christopher Gillberg.