Praktikrapport 2005

Jag går till arbetet med blandade känslor. Eftersom de första arbetsuppgifterna inte passade mina syften, d.v.s. jag tyckte inte om att bli kladdig och hålla på och slabba med ägg och såser, fick jag byta arbetsuppgifterna successivt. Alltså först fick jag en ny uppgift, sen en till och så en till. Det var saker som att hjälpa till med disken, ta emot gästerna, ställa upp stolar m.m. Disken var mest lyckad eftersom Jemal (Hjalmar) gjorde grovgörat och jag tog hand om resten.

Arbetsuppgifterna har växlat mellan dötrista och mindre dötrista. Det som jag gillat mest är att stå i kassan, men ändå inte. Det känns inte på riktigt eftersom jag inte tar emot några pengar. Det skulle jag vilja göra. Det känns som själva syftet med det hela.

Arbetskamraterna har jag bara gott att säga om. De är roliga, trevliga och lustiga. Vi har alltid trevligt när vi sitter och äter lunch tillsammans efter att alla gäster gått. De är väldigt "mammiga" och måna om mig, på så sätt att de alltid talar om för mig exakt hur jag ska göra och det uppskattas starkt av mig. Anne är en förtjusande kvinna med bred humor och stort tålamod. Ritva är trots sin finska brytning bra på att förklara på ett begripligt sätt vad man ska göra. Jag har t.ex. fått ta temperaturen på maten, för att kontrollera att den inte är för dålig.
Rasterna är ju som sagt uppskattade eftersom de infaller samtidigt. När vi har lunch t.ex. så har vi stängt restaurangen, därför kan vi alla ta rast samtidigt. För jag menar, hur kul är det att gå på rast ensam? Så rolig är jag inte att jag kan underhålla mig själv.

När man tänker tillbaka på tiden som gått, inser man att praktiken trots allt varit ganska roande. Den underströk på ett subjektivt sätt det viktiga i kontakten med andra människor. Alla förväntningar man hade på sig själv utvecklade en smula nervositet, men trots detta lyckades jag bibehålla den lugna attityden och hålla god min.

Som avslutning kan sägas att jag är nöjd med arbetet som helhet, eftersom sammanhållningen och solidariteten oss arbetskamrater emellan är mycket god.

Av: Christian Olsson