Musikrecension

Konsert 30 juli 2009

Artist: TV on the Radio

Förband: Little Dragon

Plats: Debaser, Medborgarplatsen

När förbandet, Little Dragon (som tydligen är stora i elektronisk pop-scenen) började spela var det som en explosion av färg, rök och vibrationer. Ljudet var som om spelningen var i en kakburk, det var instängt på något obeskrivbart sätt. Det enda som egentligen hördes (och kändes) var basen. Jag var glad för mina öronproppar jag erhållit från baren. Basen fick mina näsvingar och byxben att vibrera i takt med musiken. Då vet man att det är drag i musiken.

Sångerskan (Yukimi Nagano) hördes dock knappt. Jag uppfattade bara antydningar av vad som sjöngs. Så jag antar att man måste vara välbekant med bandet för att förstå något av vad som händer live. Sedan kom metallcylindrar fram och slogs hejvilt på. Mycket slagverk, mycket keyboard (keyboardspelaren i rött tomteskägg var svår att undvika att lägga märke till), knappt hörbar bas samt behaglig trumtakt.

När Little Dragon spelat i vad som mycket väl kan ha varit trekvart drogs ridån för, folk hade börjat strömma till på allvar för att se det stora alternativbandet från Brooklyn, New York, som tidigare i år hade släppt nya skivan Dear Science. Förväntan var enorm bland de hundratals människor som var i lokalen. Efter ungefär en kvart öppnades den röda ridån och direkt syntes initialerna för bandet på förstärkarna; TVOTR. Glädjen att se sångaren Tunde Adebimpe, gitarristerna Kyp Malone och David Sitek närmast krypa fram på scenen skreks ut i folkhavet. Ljudkvaliteten var enormt mycket bättre än hos förbandet, nu behövdes inga öronproppar längre (de försvann någonstans i folkmassan). De spelade samtliga spår från nya skivan förutom två, vilket var väntat, men jag blev ändå besviken på att de knappt spelade något annat, jag saknade minst tre spår från deras tidigare skivor. Dock spelades de låtar som nog betytt mest för mig under åren. Det blev mycket skuttande omkring på scen, och tyvärr var det väldigt mycket elektronisk musik, keyboards användes nästan uteslutande, men det varvades med det karaktäristiska gitarrspelandet som förknippas med bandets tidigare album. Blandningen av elektronisk musik och det typiska TVOTR-soundet var ändå angenämt.

Spelningen avslutades med en minst tio minuter lång version av den suveräna låten "A method", som nog var den bästa låten på den första skivan jag köpte av bandet, Return to Cookie Mountain (2006). Minst tio olika trummor togs in, vatten hälldes över dem och samtliga sex medlemmar slog och slog i ett rytmiskt crescendo, där allt blev blött och alla hade roligt. Det var en kväll/natt jag sent glömmer.