Regisserad av Terence Young

Producerad av Albert R Broccoli och Harry Saltzman

Musik av Monty Norman

Låtar: Underneath the Mango Tree, Jump up, Three Blind Mice

Scenografi av Ken Adam

I rollerna: Sean Connery, Ursula Andress, Joseph Wiseman, Jack Lord, Anthony Dawson, John Kitzmiller, Zena Marshall, Bernard Lee, Lois Maxwell, Eunice Gayson, Peter Burton.

Handlingen i korthet:

När den brittiska agenten Strangways och dennes sekreterare mördas på Jamaica under mystiska omständigheter skickas James Bond 007 dit för att utreda. Strangways hjälpte amerikanerna i undersökningen vad som stör amerikanska rymdraketer som skjuts upp från Cape Canaveral. Han hade kommit nära sanningen när han blev mördad. Bond får tamppas med många faror och fällor för att slutligen möta den ökända Dr No öga mot öga. Till sin hjälp har han Felix Leiter från CIA, fiskaren Quarrel som tidigare hjälpte Strangways samt en föräldralös snäcksamlare vid namn Honey Rider.

Recension

Dr No är den första Bondfilmen som producerades av Eon Productions och är även känd som den första Bondfilmen. Filmen introducerar James bond och dennes värld av elegans, spioneri, kvinnor, elaka skurkar ocoh exotiska platser.

Filmen håller väldigt bra idag. Historien är enkel men bra, platserna är exotiska och kvinnorna heta. Vissa kanske tycker att den är tam i jämförelse med senare filmer i serien men jag tycker den håller upp väldigt bra och platsar definitivt bland de bättre filmerna.

Det är intressant att tänka att redan här i den första filmen hur många Bondska kännetecken som redan var etablerade som te x Bond får sitt uppdrag på kontoret av sin småbarske chef, M, flörttandet med dennes sekreterare, James Bond-musiken (Bondtemat) samt den inledande scenen med Bond som skjuter mot skärmen genom en pistolpipa, den så kallade "Bondvinjetten". För att inte nämna skurken och dennes fysiska handikapp. Flera senare skurkar skulle också komma att ha handikapp av olika form.

Vissa saker kanske framstår som lite underliga för tittare som te x scenen med spindeln som ska döda Bond med sitt gift. Det är uppenbrligen en tarantella och tarantellor är inte dödliga för människor. Men scen själv är välfilmad och har en ganska hög spänningsfaktor. En annan lite underlig scen är mot slutet då Bond spränger hela Dr Nos högkvarter med en kärnreaktor i luften. Borde det inte ha orsakat en härdsmälta och fördärvat hela trakten? Dock var det inget man kände till på den tiden så man får ta den med en nypa salt kanske. Filmen är mer av en traditionell spionthriller så det är mycket fokus på stämning och atmosfär. Actionsscenerna är bra men inte överdrivet många vilket de inte behöver vara. Några minnesvärda är Bonds slagsmål med chuffören Mr Jones, biljakten utanför Kingston samt slutstriden mot Dr No som förrästen går ett grymt öde till mötes.

Skådespeleri och övriga insatser

En av de stora anledningarna att filmen är så tilldragande är valet av Sean Connery i huvudrollen. Connery var helt enkelt ett perfekt val och han dominerar direkt. Han framstår som en person som skulle kunna bjuda på bra motstånd i en fajt och även som någon som skulle kunna charma kvinnorna. Han gav en bra balans mellan elegans och tuffhet helt enkelt. Scenen när Bond presenterar sig vid på spelklubben är klassisk.

Ursula Andress är också bra som den föräldralöse Honey Rider, den första officiella Bondbruden. Hennes entrè när hon stiger upp ur havet iförd en bikini med en kniv på höften sjungandes Underneath The Mango Tree är, precis som Bonds introduktion vid spelbordet klassisk. Likaså dialogen mellan henne och Bond efteråt.

Joseph Wiseman är utmärkt som antagonisten Dr No. Han satte ribban för i stort sätt framtida skurkar i serien. Hans lugna, kyliga röst, sofistikerade sätt och fysiska handikapp (han har metallhänder istället för vanliga händer) gör att han hamnar i skurkarnas toppskiktet.

Jack Lord gör en avslappnad prestation som Bonds CIA-kollega Felix Leiter. Karaktären Felix Leiter skulle komma att spelas av flera skådisar genom seriens gång.

Anthony Dawson gör sig den skurkaktige Professor Dent. Sättet som Bond "tar hand" om Dent på ansågs även kontoversiellt när filmen kom ut för första gången.

John Kitzmiller är också bra och charmerande som som fiskaren Quarrel som hjälper Bond under hans uppdrag.

Eunice Gayson gör här sin första insats som miss Sylvia Trench, en av Bonds många kvinnliga vänner. Hon skulle återkomma igen i nästa film.

Sedan har vi karaktärer som skulle återkomma i flera filmer framöver bland annat Bonds överordnade M, utmärkt spelad av Bernard Lee samt dennes sekreterare Miss Moneypenny, spelad av Lois Maxwell som även hon gör en bra insats. Dessa karaktärer utgör "det fasta galleriet".

Terence Youngs stilsäkra och tuffa regi bidrar till en känsla som andra Bondfilmer har. Tillsammans med Peter Hunts nyskapande klippning får filmen en stilfull touch.

För musiken står Monty Norman. Det känns som om många ogillar Normans musik av någon anledning men jag tycker den är väldigt bra och svängig. Norman använder sig mycket av inhemsk jamaicansk musik (films spelades in på Jamaica). Det är dessutom den hittills ända Bondfilmen vi fått höra Bond sjunga!

Norman kom dessutom på den klassiska Bondmusiken (The James Bond Theme) som än idag används i Bondfilmerna. Norman var den som kom på det men det det var den unge kompositören John Barry som fick äran att arrangera det. Barry skulle återkomma fler gånger till Bondserien som kompositör.

Ken Adams scenografi har en futuristisk touch som funkar utmärkt. Det var Adam som designade Dr Nos boning och labb samt rummet Bond och Honey tas till när det blivit fångade av Dr No. Adam skulle även han återkomma till Bondfilmerna fler gånger.

Av: Gustav Ekskog