Agent 007 Ser Rött (From Russia With Love) (1963)

Regisserad av Terence Young

Producerad av Albert R Broccoli och Harry Saltzman

Musik av John Barry

Låtar: From Russia With Love framförd av Matt Munro

Scenografi av Syd Cain

I rollerna: Sean Connery, Daniella Bianchi, Pedro Armendariz, Robert Shaw, Lotte Lenya, Vladek Sheybal, Walter Gotell, Eunice Gayson, Bernard Lee, Lois Maxwell och Desmond Llewelyn.

Handlingen I korthet

Den lömska organisationen S.P.E.C.T.R.E (Special Executive for Counterintellegence, Terrorism, Revenge and Extortion) har planer på att stjäla ryssarnas Lektor, en sorts chiffermaskin. Det hela är en gillrad fälla för James Bond och ett knep att få britterna att se ut som större skurkar. Spectre planerar att sälja tillbaka Lektorn till ryssarna och ta ut sin hämnd på 007 för mordet på Dr No (från förra filmen). Nyckeln i spelet är den unga Tatiana Romanova som jobbar på det ryska konsulatet i Istanbul. Hon ska få Bond att leverera Lektorn på silverfat. Men var ligger hennes verkliga lojalitet egentligen? Hos Bond eller Spectre? Planen utförs av Rosa Klebb, avhoppare från SMERSH och schackexperten Kroonsteen. Med sig har de yrkesmördaren Grant som när de inte längre behöver Bond ska eliminera honom.

 

 

Recension

Den andra Bondfilmen i räkningen är en av de bästa i serien. Filmen är en klar förbättring från den redan bra Agent 007 Med Rätt Att Döda. Handlingen är bättre samt att det är mer spänning och action denna gång.

Skådespelet är även det vassare, regin mer säker och musiken mer stilfull.

I filmen så får vi för första gången på allvar stifta bekantskap med brottsorganisationen Spectre (den introducerades redan i föregående film men här är det de som är huvudskurkarana för första gången om man säger så).

Det sägs även att filmen är en av de Bondfilmer som följer boken närmast vilket i så fall är väldigt bra.

Filmen är väldigt mycket en hårdkokt och intensiv thriller, precis som föregående film. Det fokuseras därför en hel del på spänning och atmosfär. Trots det finns det några grymma actionsscener med där den mest kända är det vildsinta slagsmålet mellan Bond och Grant i en trång kupé på Orientexpressen men även striden i zigenarlägret, helikopteratttacken mot Bond samt båtjakten i slutet och då Bond avvärjer Rosa Klebb och hennes spikförsedda skor med endast en stol som försvar är väldigt minnesvärda och spänningsfulla scener.

Filmen innehåller även den första ”Bondprylen” någonsin.  Bond får i filmen en attachéväska med mysigt innehåll som vid ett senare tillfälle i filmen räddar Bonds skin. Samma sak skulle komma att hända fler gånger i framtida filmer

Som tidigare nämnts så är Spectre med för först gången och så även dess ledare
Som endast tilltalas som ”Number 1”. Man får aldrig se hans ansikte utan bara ett par händer som smeker en vit katt. Han har även ett annat husdjur i form av siamesiska stridsfiskar.

En annan förbättring från Agent 007 med rätt att döda är dialogen. Dialogen i Agent 007 ser rött är superbt bra skriven. Utan att avslöja något så måste jag säga att samtalet mellan Bond och Grant på tåget innan fajten mellan dem helt
briljant.  Även mötet mellan Kronsteen, Klebb och ”Number 1” i början är väldigt bra. Filmen innehåller även den berömda ”sängkammarscenen” som än idag spelas upp varje gång man provar ut rollen som Bond eller Bondbrud.

Skådespeleri och övriga insatser

Skådespeleriet har även det blivit säkrare än förut.

Sean Connery gör ännu en lysande insats som 007. Han gör förmodligen sin allra bästa insats någonsin i rollen här och det säger inte lite. Han har även blivit bättre med humorn. Connery sade vid ett tillfälle att denna film är hans favorit av de Bondfilmer han gjorde.  

Daniella Bianchi gör också mycket bra ifrån sig som Tatiana Romanova som förälskar sig i Bond. Karaktären är intressant eftersom vi inte alltid vet var vi har henne alla gånger.
Pedro Armendariz gör tyvärr och tråkigt nog sitt livs sista skådespelarinsats som Bonds allierade i filmen. Men vilken prestation sen då! Han är helt magnifik i rollen.

Pedro Armendariz gör tyvärr och tråkigt nog sitt livs sista skådespelarinsats som Bonds allierade i filmen. Men vilken prestation sen då! Han är helt magnifik i rollen.

Skurkarna är de i särklass bästa i serien….

Lotte Lenya är mycket bra och hotfull som överste Rosa Klebb och Vladek Sheybal gör den iskalle Kronsteen med bravur. Och sist men absolut och verkligen inte minst har vi Robert Shaw som torpeden Grant. Shaw gör Grant till den kanske värdigaste motståndare Bond någonsin mött. Han är fysiskt jämnstark och intellektuellt sett också likvärdig. Fajten mellan dem är nog den bästa i någon Bondrulle och även den absoluta höjdpunkten i filmen.

Det fasta persongalleriet runt Bond har även det fått en utökning i form av MI6s rustmästare, Q (som står för ”Quatermaster”) spelad av Desmond Llewelyn. Han utrustar Bond med den tidigare nämnda attachéväskan som senare hjälper honom på hans uppdrag.

Terence Young gör med Agent 007 ser rött sin absolut bästa Bondfilm. Hans regi är precis som i förra filmen stilfull och har en rå touch till sig. Han fångar spionkänslan perfekt.

Musiken i filmen komponerades av John Barry som också arrangerade Bondtemat till den Agent 007 med rätt att döda. Hans musik är en klar uppgradering från Monty Normans musik i den förra filmen som inte var så dålig den heller. Barry är den som fångar Bondkänslan bäst med sina toner. Han skulle återkomma ett antal gånger mer till Bondserien.

En sak som filmen saknar som förra filmen har är Ken Adams scenografi. I och för sig passar Syd Cains stil filmens känsla en något bättre om man säger så.

Av: Gustav