Med elektroniskt avfall menas elektroniska produkter i form av defekta, utgångna och oanvändbara datorer, mobiltelefoner, TV-apparater, kylskåp, videobandspelare och dylikt. Inom EU producerar vi idag 8,7 miljoner ton elektroniskt avfall årligen. Globalt produceras 20-50 miljoner ton årligen. Endast en fjärdedel av EU:s 8,7 miljoner ton sopor samlas in, återanvänds och återvinns trots det faktum att de innehåller giftiga ämnen och kemikalier, och där av kan klassas som farligt avfall.
Var tar avfallet vägen?
Ja, var tar då de resterande soporna vägen? Det enda vi vet säkert är att en stor del av soporna hamnar i soptippar i Asien eller Afrika. Där sorterar barn och vuxna soporna med bara händerna i hopp om att hitta metaller och annat som kan vara utav värde. Människorna som lever på soptipparna är inte där för att de har valt det själva, de är tvungna att göra det för att överleva. Olika typer av metall som bränns upp på soptipparna frigör giftiga ämnen som skadar kroppen. Den mesta delen elektronik innehåller bly. Bly är en giftig tungmetall som kan orsaka skador på nervsystemet, blodet och hjärnan, i övrigt så kan det påverka varje organ i kroppen. Långsiktig exponering för bly orsakar njurskador och kolikaktiga smärtor i buken.
I juni 2008 beslagtog Greenpeace i Hong Kong en container full av elektroniskt avfall adresserat från USA till Kina. Detta gjorde att uppmärksamheten efter förbjuden transport av elektroniskt avfall höjdes i högriskländerna Indien, Ghana, Elfenbenskusten och Nigeria.
Trots alla tillgängliga regler och konventioner så faller 75% av det elektroniska avfallet utom myndigheternas kontroll.
Staden Guiyu i Kina är världens största soptipp för elektroniskt avfall. Här arbetar uppskattningsvis 150,000 människor med att återvinna elektronik med bara händerna. Forskare har studerat området och upptäckt att världens högsta nivå av det cancerframkallande miljögiftet dioxin (kolväte) finns just här.
Baselkonventionen
Baselkonventionen är en av FN-systemet framarbetad global konvention i EU om kontrollen av transport över nationsgränser och hantering av farligt avfall. Den undertecknades år 1989 och verkställdes 1992. Till konventionen hör bilagor och protokoll. En ändring av konventionen (Ban Amendment) undertecknades 1995 men har ännu inte trätt i kraft. Den innebär att all export av farligt avfall från OECD-länder och EU-länder till nationer som är icke-medlemmar förbjuds. År 1999 hände någonting ytterligare, Ansvarsprotokollet (Basel Protocol on Liability and Compensation) undertecknades, men det har heller ej ännu trätt i kraft. Protokollet handlar om vem som är ekonomiskt ansvarig och skadeståndsskyldig vid följd av regelöverträdelser.
Källor:
http://www.greenpeace.org
http://www.naturvardsverket.se
http://www.washingtonpost.com
http://www.ciwmb.ca.gov
http://www.abcnews.go.com
http://www.cbsnews.com