Att arbeta som serietecknare
Per Demervall är 54 år och har varit tecknare och illustratör sedan 1979. Ända sedan barndomen har han tyckt om att berätta, och han har sparat teckningar från den tiden.
Hans första tryckta serie publicerades 1979 i tidningen Vi. Per hade visat sina arbeten för flera tidningar som sagt nej. Vis redaktör råkade få syn på hans teckningar och erbjöd honom att teckna en serie för tidningen. På så sätt kunde Ulltryfflarna läsas i tidningen under ett år.

Per arbetar i sitt hem, vilket har både för- och nackdelar. Att han inte behöver gå ut för att komma till arbetet när vädret är dåligt är en av de bra sakerna.
Nackdelarna är att han har jobbet med sig hela tiden och måste komma ihåg att göra andra, icke jobbrelaterade saker. Även när man jobbar hemma är det viktigt att ha bestämda arbetstider, anser han. Det händer ändå att han är tvungen att sitta hela natten för att få klart någonting.
Han har inte heller några arbetskamrater, men hans fru Birgitta är också hans förläggare.
En annan nackdel med hans arbete är att han sitter helt ensam och inte blir uppdaterad av t.ex. de reklambyråer han marknadsför sig genom. Om han inte själv kontaktar dem får han inte veta vad som händer, som förändringar inom reklambyrån, att någon slutar.

Även om han har blivit erbjuden att jobba på "en riktig arbetsplats" trivs han bättre med att arbeta hemma. Dock är han väldigt utåtriktad.

Per gör hela seriearbetet själv, från att hitta på historierna och figurerna till att färglägga serierna i Photoshop. Efterforskningar är också en viktig del i arbetet när han t.ex. gör serier som utspelar sig förr i tiden. Alla historier skriver han dock inte själv. Röda rummet av August Strindberg har han gjort till serie och flera andra böcker har han också illustrerat.

Det bästa med Pers jobb är att känna sig nöjd med en bild, vilket han inte nödvändigtvis gör direkt, utan kan upptäcka långt efter det att den är ritad. När han håller föreläsningar är det alltid roligt att få frågor.

På grund av utställningen Stockholm i serier på Stadsbiblioteket har han börjat umgås mer och mer med andra serietecknare. De har god kontakt men umgås inte privat utan träffas mest på tillställningar. De har mycket gemensamt, tycker Per, och kan prata om t.ex. hur de skannar in sina bilder, vilket varierar från tecknare till tecknare.

Favoritseriefiguren Asterix har varit inspirerande. Ibland glömmer han helt varifrån han fått en idé, men intressen är bra inspiration.

Efter mötet med denne mycket trevlige man har jag fått nya insikter i serietecknaryrket, som kanske blir verklighet även för mig en dag.

Hemsida: http://demervall.se/