Att laga mat i Afrika - en reseskildring…

1. Varför åkte jag
Jag vill berätta om en resa genom södra Afrika jag gjorde våren 2008, där jag jobbade som kock på Rosa Bussarna. Jag vill berätta om hur det kan vara att resa om man har Asperger. Jag vill också berätta hur det var att med mina egenskaper genomföra en sådan resa. Denna resebeskrivning kanske kan få andra med Asperger (och andra NPF = Neuropsykiatriska funktionshinder) att inse att det kan vara väldigt kul att resa om man är förberedd. Jag har även tankar på att ordna resor för oss med olika NPF eftersom jag har mycket erfarenhet.

Mitt intresse för geografi väcktes redan när jag var en liten palt och mina föräldrar tog med mig på allt från campingsemestrar till rundresor i Grekland. I skolan fascinerade jag kompisarna och lärarna med att kunna all världens flaggor och kunna peka ut flertalet av jordens huvudstäder och länder. Senare har jag rest både ensam och med kompisar och föräldrar. Det är väldigt intressant att se hur andra människor lever i andra delar av världen och se vilka likheter och olikheter man kan hitta. Eftersom jag är enormt matintresserad och tycker om allmänbildning tar jag reda på så mycket jag kan om landets unika mat/matkultur och fakta om landet jag besöker.


Här följer en berättelse om mitt livs resa
Det började med ett telefonsamtal den 22 december 2007. Mannen i telefonen äger ett resebolag som heter Rosa Bussarna (förkortas härefter RB) och hanSovplatser på taket, jag sov i bussen eftersom jag skulle gå upp först frågade om jag ville åka med till Afrika den 14 januari 2008 och jobba som kock där i 2 månader på två bussar. Jag tänkte i 5 sekunder innan jag tackade ja, medveten om mina svårigheter med att passa tider, koncentrationssvårigheter, behov att vara ensam, tvångshandlingar, ätstörningar, rutinbundenheten och mycket annat. Jag hade 3 år tidigare aningen maniskt frågat mannen om han ville ha med mig på någon resa där jag kunde jobba gratis som kock eftersom jag har den utbildningen. Jag hade dock glömt bort att jag ställt frågan tre år tidigare…

Egentligen började det våren 2003 när jag och en kompis valde att åka med RB från Kenya till Sydafrika - en resa genom en halv kontinent. Jag fascinerades mycket av Afrika; människorna som ofta får kämpa för att överleva, det fascinerande djurlivet, naturen som skiftar alltifrån Den ena bussen, en Scania byggd i Tanzania och alla mina undersåtar=) (jag sitter längst till höger)öken till regnskog, att de flesta tar dagen som den kommer "hakuna matata - allt ordnar sig", vilket även innefattar att tidsuppfattningen är som min - frånvarande.

Nåväl, jag fick en snabb genomgång på RBkontoret i Stockholm om vad som förväntades av mig på resan och hur jag skulle uppträda mot de resande. Det är ett litet kontor med saker från hela världen samlade. Nu var jag mycket nervös, för resan ner till staden Arusha vid foten av Afrikas högsta berg Kilimanjaro i Tanzania skulle ske om mindre än 3 timmar. Jag åkte ner 3 dagar tidigare än resenärerna för att lära mig hur de två bussarna ser ut, hur jag skulle lagra råvarorna och matattiraljerna - och för att lära känna chaufförerna. Kilimanjaro 5892 m hög vulkan,  namnet betyder "vit kulle"

Självklart är bussarna målade i den snygga färgen rosa, jag frågade varför och det var för att rosa troddes locka tjejer att följa med på resorna. De började köra redan på 1970-talet och första turen gick bland annat till Afghanistan och andra mysiga platser. Numera är bussarna stationerade runt om på jorden, och de har resor på alla kontinenter förutom Sydpolen. Resorna är till för dem som söker mer äventyr än att bara bo på ett hotellrum på en turistort en vecka. Resorna varar i allt från 4 veckor upp till ett halvt år.

 

 

Fortsättning följer med del 2 från Tanzania

Fredrik Eriksson