Sofia är 51 år och började jobba till och från på skolan 1999 som assistent, ledsagare och städare. 2005 gick hon informatörslinjen. Hon har själv A.S och trivs med det, även om hon ibland kan känna att hennes arbete innebär att vara tolk mellan elever och lärare. En elev sade en gång: "Det är orättvist Sofia: vi har en assistent och du har 5". Det, menar Sofia, är ett tecken på ömsesidig respekt: att vi som har A.S på skolan är vuxna och på samma nivå.

Personalens bemötande

När Sofia började jobba på skolan kände hon sig ibland missförstådd och ifrågasatt av personalen p.g.a sin A.S:
"Jag känner att jag blir respekterad som Sofia men att det inte alltid finns förståelse för mitt annorlunda sätt att tänka och fungera som ju är en del av min diagnos eller tvärt om: att man överdriver dess betydelse". Just respekt har Sofia diskuterat även utifrån elevernas synvinkel. "Jag har ibland fått höra att jag inte skulle kunna leva mig in i elevernas situation p.g.a min as, men det är snarare tvärt om: att vi som har A.S oftare intuitivt förstår varandra".