Praktik på Eurostore

Kort introduktion
Min praktik utspelar sig på Eurostore i Haninge. Jag skulle vilja säga att det är en butik i stil med Överskottsbolaget och Rusta. De har lite allt möjligt, t.ex. kläder, heminredning, pyssel, leksaker, textilier, prydnader, ljus, lyktor, Buttericks-artiklar och hobbysaker så som målardukar och penslar, samt färger. Eurostore har just nu åtta stycken butiker runtom i landet och håller på att expandera.


Första veckan
Jag börjar klockan tio varje morgon då butiken öppnar, men kommer dit vid kvart-tio i. Jag har blivit presenterad som praktikanten Max som "ska vara där i några veckor". Det första jag gör när jag kommer dit på morgnarna är att hälsa på kollegorna och fråga dem om det finns något för mig att göra.

På Eurostore verkar det jobba som mest fyra till fem personer samtidigt och det är endast kvinnor som jobbar där. Det är två åldersgrupper i butikspersonalen, en del är i tjugoårsåldern och en del i fyrtioårsåldern. Jag har ganska mycket kontakt med handledaren under dagen, men även med de andra i butiken.

Jag tycker att det är att lättare att bli tillsagd vad jag ska göra än att behöva tänka ihop saker själv. Mina arbetskamrater har visat mig till rätta om jag behövt hjälp med något. De har också tagit initiativ till att starta samtal med mig. Jag har mest varit kortfattad och inte jobbat så mycket på att försöka föra samtalet vidare. Nu när jag har varit där någon dag har jag börjat ta lite initiativ till samtal med medarbetarna.

Det hände en dag att en jobbarkompis frågade vad jag pluggar med och då berättade jag lite kortfattat att jag går på en kurs för personer med Aspergers på en folkhögskola. Jag skämdes lite när jag sa det.

Det finns inga egentliga pauser i arbetet, endast när man väljer att ta lunch.
Alla äter oftast under olika tider då det är så kort om personal. Jag själv brukar ha med mig mat hemifrån som jag värmer upp i personalens kök.
Mina huvudsakliga uppgifter i affären är att packa upp varor, prismärka och ställa ut dem i butiken samt flytta runt varor till andra delar av butiken där de passar bättre.
De "problem" som uppstått är att en kvinna för någon dag sedan frågade om priset på en skjorta som inte var prismärkt. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag sa endast att jag inte visste och att de kanske visste priset i kassan.
Jag insåg efteråt att jag egentligen borde ha frågat henne om jag skulle gå och kolla priset, men jag flydde situationen istället och gick vidare. En annan sak som hände under samma dag var att en herre frågade mig om det fanns någon speciell målarfärg i butiken eller ute på lagret. Jag sa att jag tyvärr inte visste och att han kanske kunde fråga i kassan som var ganska nära. Han fnyste till och sa att jag borde veta det. Jag svarade att jag bara praktiserar och han svarade åter igen att jag borde veta eftersom jag jobbar där. Jag ropade till Eva och sa att en kund behövde hjälp med något. Han ropade tillbaka och fick svaret att det inte fanns.


Bilder från någon av Eurostores andra butiker.


Andra veckan
Efter den andra veckan känner jag mig mer hemma i butiken, jag vet var det mesta finns och jag har vants vid att folk går runtomkring mig när jag jobbar.
Det har hänt några gånger att kunder tar kontakt med mig och frågar om olika produkter. Jag hänvisar till personalen om det inte är någonting som jag är helt säker på. Jag har småpratat lite med alla som jobbar i butiken och har fått ett litet hum om vilka de är för personer.

Jag har fått lite slitigare uppgifter, i början av veckan fick jag packa upp massa glas och prismärka dem. Igår fick jag öppna nyanlända kartonger och kontrollera att alla ljus som var beställda fanns med. Det kanske inte låter så jobbigt, men att flytta på kartong efter kartong och stapla dem på varandra tar på mina små krafter. Nästa vecka ska vi förmodligen lansera årets julklapp i butiken, nämligen spikmattan.

Tredje veckan
Nu känner jag mig som en i laget. Visst, jag är den enda som inte står något i kassan, men annars så är jag nog ganska mycket som de andra, jag är lite här och var och gör det som behöver göras. Om det inte finns något speciellt att göra så går jag en runda och frontar och ser till att allt ligger där det ska. Annars får jag ju den mesta tiden uppdrag av de andra.

Jag kanske borde nämna också de som håller mig sysselsatt med saker. Det är alltså handledaren Eva, som också är butikschef. Sen är det Gun, Emma, Angelica och Rebecca som brukar hjälpa mig hitta grejer att göra.
Jag har nu för första gången ätit lunch samtidigt som någon annan på arbetsplatsen, det var trevligt med lite sällskap. Jag har också återfunnit min smak för saft.
Då jag aldrig dricker saft är detta förstå gången sen jag praktiserade på DHL Storage som jag druckit saft, magiskt.
Hur som helst så är spikmattan inne i butiken nu och ska ha annonserats, så vi får se om det blir en hit eller inte.


Fjärde veckan
Jag har ett flertal gånger ätit lunch med arbetskamraterna, det har varit trevligt.Jag har fått lite extra kontakt med kunder då de ökar i antal hela tiden. Jag känner mig säker i butiken och med kunderna. Det hände en lite rolig grej en av de sista dagarna. Det var en tjej som ville veta priset på två tavlor som såg hyfsat likadana ut. Jag scannade den ena och sa vad den kostade, sen scannade jag den andra och den kostade dubbelt så mycket. Jag sa att datorn antagligen adderade, men att jag inte visste exakta priset. Vi småskrattade lite, jag lite nervösare än henne. Hon kom tillbaka en till gång och sa "hej, här är jag igen" lite lurigt och glatt. Hon hade hittat en grej man hänger på dörrhandtaget och ville veta priset. Den här gången var det inga problem, hon fick sitt pris.

Sista dagen på praktiken var det lite speciellt. Jag stod vid kassan med två medarbetare när jag hörde i högtalarna att jag kallades in på kontoret.
Jag visste vad det rörde sig om. Eva och Emma var där och hade en chokladtårta på bordet. Eva hade bakat den dagen innan och kommit till jobbet trots att hon var ledig. Jag kände mig illa till mods och obekväm, det här är en av de obehagligare situationerna jag känner till. Jag fick dessutom ett paket och ett brev till. Jag tackade och tog emot.

Vi tog en varsin bit tårta och pratade lite om hur det hade varit och hur tråkigt det var att jag skulle sluta. Efter ett tag kom Angelica och Gun in och tog en bit tårta också. Även om jag tyckte att det var lite skönt att ha avslutat det hela så kände jag vemod över att lämna mina nyfunna vänner och butiken.


Summering
Jag har under mina fyra veckor lärt mig massa nya saker. Jag har märkt att jag är bra på att göra saker som upprepas, t.ex. att packa upp grejer, prismärka, larma och sånt. Det jag kommer att ha mest glädje av är nog det faktum att jag arbetade fullt ut och gav mig helt in på det jag gjorde, att ha visat för mig själv att jag kunde och ville. Annars har jag lärt mig saker som att hantera andra människor på ett smidigt och trevligt sätt, fixa i butiken, lite lagerarbete, platta ihop kartonger osv.

Jag vill tacka alla arbetande på Eurostore i Haninge för en trevlig tid och för ett bra samarbete. Tack!

Av: Max, Arbetsliv B