Zanzibar - kryddön utanför Tanzania

Vi åkte från Dar es Salam med snabbåt till den underbara ön Zanzibar där Freddie Mercury - sångaren i Queen var född. Ön är känd för sin "Stone Town" som finns på FN:s världsarvslista för sin unika arkitektur med smala och labyrintlika gränder. Knepigt för mig eftersom jag saknar lokalsinne och gick fel hela tiden. Men jag ser det som rätt positivt eftersom man får se mycket oväntade ställen.

Stränderna på ön är kritvita (de består av pulvriserade koraller) och vattnet är turkosblått. Stränderna anses som några av världens finaste. Tidvattnet kommer enormt snabbt och det fick jag erfara på en promenad kring en klippig strand: När jag började vandra på sanden då var vattnet en bit bort. När jag vände tillbaka efter en halvtimme steg vattnet så snabbt att jag fick gå upp och vandra på de spetsiga klipporna.

De flesta på Zanzibar är starkt troende muslimer, vilket gör att man inte bör gå utan tröja på sig i staden. De bor även många massajer på ön. En kväll var det på stranden ett stort bråk mellan två stycken massajer som högg varandra med knivar. En kille på Rosa Bussarna ville avstyra bråket men han blev slagen och helt blodig. Kanske lite hans eget fel, även om tanken var god. Jag hade själv inte gått emellan ett knivslagsmål.

Ön är även känd för sina otroligt smak- och doftrika kryddor som kanel, vanilj och kryddnejlika, varav den sistnämnda är deras största exportinkomst alla kategorier. För mig som har skarpa sinnen, som smak, doft och syn, är det underbart att få dofta och smaka på helt färska kryddor och frukter. Kaffet och maten här är god med mängder av fisk- och skaldjur med goda kryddblandningar på menyn.

Malawi - landet med det leende folket

Dag 22 var det dags att åka mot Malawi - ett av världens fattigaste länder. Det är en mycket speciell doft som möter en när man kommer in i landet som är lite som rökt trä - en doft jag förknippar med landet hädanefter. Landet är känt för Malawisjön som har flest unika fiskarter uppmätt någonstans på jorden, men den innehåller också bilharzilarver som kan borra in sig in i huden och lägga sina ägg. Därefter utvecklar de sig i levern och förökar sig i tarmarna, vilket kan ge njur- eller leverskador. Landet har också en stor tobaksindustri, mycket vänliga människor som mer än gärna berättar om sitt land. En dag besökte vi en byskola och ett litet sjukhus och vi fick en inblick i hur det kan vara att leva på landsbygden. Sjukhuset höll klart högre standard än normal Malawisk standard eftersom mycket bistånd gick dit. Många sjukdomar som vi har utrotat för länge sedan eller inte har några problem med kan för befolkningen i flera afrikanska länder betyda skillnaden mellan liv och död.

I Malawi fick jag improvisera med matlagningen, eftersom störtregn förstörde vägarna och jag inte kunde inhandla bröd och pålägg så ofta. Jag löste det genom att servera spaghetti med köttfärssås till frukost… Det var många av passagerna som åkte på diverse sjukdomar som uppsvullna sår, svullna och röda ögon. En trevlig upplevelse med Malawi är deras mycket fina träsniderier och tavlor. Jag bytte till mig allt från bord till tavelramar och tavlor mot kläder och pengar. En till kul/okul händelse i en liten stad var när jag sprang efter en svart orm för att fotografera den på nära håll. Jag frågade en lokal kille vilken orm det var: han sa att det var en svart mamba - en av världens giftigaste och aggressivaste ormar… tur jag inte visste det på förhand…hehe

Zambia - landet med rika naturresurser

Dag 28 åkte vi in i landet Zambia som är ett litet land känt för sina naturtillgångar som skog och mineraler och för att Kina till stor del köper deras mineralrikedomar och investerar i vägar och fabriker där. Vägarna i landet är nog de värsta man kan tänka sig, om man ens kan kalla dem vägar, det är mest gropar och sprickor. Det var många på bussarna som tyckte resan på de gropiga vägarna var så tråkig att de valde att dricka sig redlöst berusade. Gränsen mot Zimbabwe utgörs till viss del av Victoriafallen. Vi besökte fallen i Zimbabwe. De flesta människorna i Zambia bor i små lerhyddor som är svala i den heta solen. Jag har lagt märke till över 15 albinos under resan genom Afrika; det kan inte vara lätt att vara kritvit i den stekande solen. Senare har jag hört på radion att albinos fångas som djur och dödas och att vissa människor i bla Tanzania använder deras kroppsdelar för att bota sjukdomar mm.