Chicago samlade recensioner

Chicago Transit Authority

1969 släppte gruppen Chicagos sitt första album under namnet Chicago Transit Authority, men de hette inte Chicago utan hette Chicago Transit Authority. Gruppen bestod av Peter Cetera (bas, sång), Terry Kath (gitarr, sång), Robert Lamm (keyboard, sång), Lee Loughnane (trumpet, sång), James Pankow (trombon), Walter Parazaider (träblåsinstrument, sång) och Daniel Seraphine (trummor).

Albumet innehåller klassikerna Does Anybody Really Know What Time It Is? (Lamm), Beginnings (Lamm), Questions 67 and 68 (Lamm) samt deras version av gruppen Spencer Davis Groups låt I'm a Man. Chicago transit Authority innehåller även låtarna Introduction (Kath) , Listen (Lamm), Poem 58 (Lamm), South California Purples (Lamm) och Someday (August 29, 1968) (Pankow/Lamm). Chicago transit Authority är producerad av Chicagos Manager James William Guercio och hamnade på 17:e plats på amerikanska Billboardlistan.

Chicago

1970 släppte rockgruppen Chicago sitt andra album som heter Chicago. Detta var deras första album som hamnade topp 5 på den amerikanska Billboardlistan (4). Albumet är producerat av deras manager James William Guercio.

Albumet Chicago innehåller hitarna Make Me Smile (James Pankow), Colour My World (Pankow) och 25 or 6 to 4 (Robert Lamm). Albumet innehåller även ett par andra bra låtar nämligen Robert Lamms Wake Up Sunshine samt Peter Ceteras Where Do We Go From Here.

Det finns tre musikstycken i albumet Chicago nämligen Ballet for a Girl in Buchannon (vilket är spår 6 till 12), Memories of Love (15 till 18) samt It Better End Soon (19-22).

Chicago III

Chicago III släpptes 1971. Chicago III innehåller så kallade musikstycken så som Travel Suite (spår 5-10), An Hour In the Shower (spår 13-17) och Elegy (spår 18-23). Chicago III nådde en 2:a plats på den amerikanska Billboard listan. Chicagos största hit från detta album var Robert Lamms låt Free som nådde en 20:e plats på den amerikanska Billboard listan. En annan hit var Peter Ceteras och Daniel Seraphines låt Lowdown som nådde en 35:e plats på den amerikanska Billboard listan. Chicago III innehåller flera instrumentala låtar. Musikstycket Elegy innehåller i stort sett bara instrumentala låtar förutom låten When All the Laughter Dies In Sorrow som är skriven av Kendrew Lescalles, men den är bara cirka en minut lång. En annan sak som kan nämnas är musikstycke An Hour In the Shower som är helt och hållet är skriven gitarristen Terry Kath. Chicago III är producerad av James William Guercio.

Chicago V

Chicago V släpptes 1972 och skulle bli rockgruppen Chicagos första album som hamnade på första plats på den amerikanska Billboardlistan.

Chicago V hitsen Dialogue och Saturday in the Park båda var skrivna av keybardnisten Robert Lamm. För övrigt så är alla låtar skrivna av Lamm förutom Now That You've Gone (James Pankow) och Alma Mater (Terry Kath). Andra låtar som kan nämnas är All is Well och While the City Sleeps. Chicago V är producerad av managern James William Guercio.

När skivbolaget Rhino släppte Chicago V på nytt 2002 innehöll den tre extra spår nämligen en instrumental version av låt A Song For Richard and His Friends, en Terry Kath demo av låten Mississippi Delta City Blues som släpptes på skivan Chicago XI samt singel versionen av Dialogue.

Chicago VI

1973 släppte rockgruppen Chicago sitt femte studioalbum Chicago VI som blev deras andra album som nådde första platsen på den amerikanska Billboardlista. Skivan innehåller hitsen Just You 'n' Me (James Pankow) och Feelin' Stronger Every Day (Peter Cetera och Pankow). Andra låtar som kan nämnas från detta album är In Terms of Two (Cetera), Jenny (Terry Kath) och Somethings in This City Changes People (Robert Lamm).

Chicago VI är en mer balladinriktad album. På detta album medverkar den brasilianska slagverkaren Laudir de Oliveira, skådespelaren Joe Lala samt J.G. O'Rafferty. Albumet är producerad av Chicagos manager James William Guercio.

Chicago VII

Chicago VII är ett av gruppen Chicagos största album någonsin. Hela skivan börjar med den instrumentala låt Prelude to Aire och följs av fyra instrumentala låtar där gruppen näst längsta spår genon tiderna finns med nämligen Devil's Sweet som är lite mer än tio minuter lång och är skriven av Walter Parazaider och Daniel Seraphine. På Chicago VII finns det fyra hits nämligen Happy Man (Peter Cetera), (I've Been) Searchin' So Long (James Pankow), Wishing You Were Here (Peter Cetera) och den största hiten Call on Me som är skriven av Lee Loughnane och den hamnade på första plats på den amerikanska Billboard listan. Call on Me var Lees första låt som han skrev för gruppen. Chicago VII:s sista spår är Robert Lamms låt Skinny Boy som han skrev till sitt debutalbum med samma namn. När skivbolaget Rhino släppte en ny version av Chicago VII så la de till en annan version av låt Terry kaths låt Byblos. Total är det 16 låtar på skivan som är ungefär 72 minuter lång.

Chicago VIII

Ett av de mest klassiska albumen som ngonsin har gjorts r Chicago VIII frn 1975. Nr jag frst hrde Chicago VIII fick jag knsla av att en era gtt frlorade. Chicago VIII ndde frsta platsen p den amerikanska Billboard listan 1975. Frsta spret Anyway You Want skriven av Peter Cetera har en rytm som f av Chicagos tidiga ltar. De strsta hitsen frn Chicago VIII var Robert Lamms Harry Truman och James Pankows Old Days. Chicago VIII har allt frn balladerna Brand New Love Affair (part I & II) och Never Been in Love Before till den mer politiska lten Harry Truman. Den innehller ven den lite mer rockiga lten Old Days. Skivan producerades av Chicagos manager James William Guercio.

Chicago X

1976 släppte rockgruppen Chicago albumet Chicago X. Chicago X innehöll hitlåtarna If You Leave Me Now (Peter Cetera) och Another Rainy Day in New York City (Robert Lamm). If You Leave Me Now hamnade på första platsen och Another Rainy Day in New York City hamnade på andra platsen på den amerikanska Billboardlistan. Chicago X Producerades av Chicagos manager James William Guercio som också spelar akustisk gitarr och bass på If You Leave Me Now. Andra låtar som kan nämnas från detta album är You Are on My Mind som är skriven av James Pankow (låten sjungs av James) och Skin Tight (Pankow)

Chicago X vann tre grammisar 1977, två för låten If You Leave Me Now och en för John Bergs jobb med albumets framsida.

Chicago XI

Chicago XI tillhör en av de klassiska Chicago albumen som släppts. Chicago XI släpptes 1977 och innehåller flera bra låtar. Öppningsspåret Mississippi Delta City Blues är skriven av den dåvarande gitarristen Terry kath och det är även han som sjunger låten. Låten som är efter spår 1 är Chicagos största hit nämligen Baby, What a Big Surprise som nådde en 4:e plats på den amerikanska Billboard listan 1977. Baby, What a Big Surprise var deras första singel från detta album och den följdes av singlarna Little One och Take Me Back to Chicago som båda är skrivna Daniel Seraphine och David Wolinski. En annan låt som också bör nämnas är Vote for Me som är skriven av Robert Lamm. Vote for Me handlar om att Robert ställer upp i det amerikanska presidentvalet. Chicago XI var det sista albumet med orginalgitarristen Teryy Kath som sköt sig 1978. Skivan producerades av

producenten och manager James William Guercio.

Hot Streets

1978 släppte gruppen Chicago sitt tionde studioalbum och de döpte albumet till Hot Streets. Detta var det första albumet utan orginalgitarristen Terry Kath som tog sitt liv i januari samma år. Det var även det första albumet som producerades av Phil Ramone efter det att gruppen brytit med deras producent och manager James William Guercio. De ersattes Kath med gitarristen Donnie Dacus. Det var det första albumet som Chicagos inte använde namnet Chicago eller romerska siffror.

Hot Streets innehöll två riktigt bra låtar nämligen Alive Again och No Tell Lover. Alive Again var skriven av James Pankow och No Tell Lover var skriven av Peter Cetera, Lee Loughnane och Daniel seraphine. Några andra bra låtar från är Daniel Seraphines och David Wolinskis låt The Greatest Love on Earth samt Peter Ceteras låtar Little Miss Lovin' och Gone Long Gone. På skivan medverkar bl.a. The BeeGees.

Chicago 13

1979 släppte rockgruppen Chicago sitt elfte studioalbum Chicago 13 som skulle bli ett av de sämre album som de hade släppt. Detta var även det sista albumet som gitarristen Donnie Dacus var med på och det var även det sista album som producerades av producenten Phil Ramone. Chicago 13 hamnade på 21:a plats på amerikanska billboardlistan.

På Chicago 13 fanns det inte så många hits. De enda låtar som blev någon sorts form av en hit var låtarna Street Player skriven av trummisen Daniel Seraphine och David "Hawk" Wolinski samt Must Have Been Crazy skriven av gitarristen Donnie Dacus. På låtarna Window Dreamin' och Aloha Mama sjunger basisten och sångaren Peter Cetera med lägre röst. På nyutgåvan av Chicago 13 finns även b-sidan till låten Must Have Been Crazy nämligen låten Closer to You som också är skriven av Donnie Dacus samt en mix version av Street Player.

Chicago XIV

1980 släppte Chicago sitt tolfte studioalbum, som de döpte till Chicago XIV. De flesta av låtarna på detta album är skrivna av Peter Cetera. Chicago XIV var också det sista albumet som den brasilianska slagverkaren Laudir de Oliveira var med på, han ville nämligen utforska andra möjliga alternativ. Detta var första gången som gitarristen Chris Pinnick medverkade på en Chicagoskiva.

Chicago XIV börjar med Robert Lamms låt Manipulation. Efter Manipulation kommer låten Upon Arrival som är skriven av Robert Lamm och Peter Cetera följt av Peter Ceteras låt Song for You som för övrigt också var en av singlarna från Chicago XIV. Den andra Singeln var Thunder and Lightning som var den största hiten från Chicago XIV. De andra låtarna från detta var Where Did the Lovin' Go, Birthday Boy, Hold On, Overnight Cafe, I'd Rather Be Rich och The American Dream. Chicago XIV var producerad av producenten Tom Dowd. Chicago XIV hamnade på 71:a plats på amerikanska Billboardlistan 1980.

Jag tycker att Chicago XIV är ett av Chicagos bästa album någonsin sett till hur jämna låtarna är, det finns i stort sätt bara en låt som är lite sämre än de andra, nämligen I'd Rather Be Rich.

Chicago 16

Efter två år av väntan släppte Rockgruppen Chicago albumet Chicago 16 1982. Chicago 16 innehöll bla. hiten Hard to Say I'm Sorry och Love Me Tomorrow. Båda var skrivna av Peter Cetera och David Foster. Chicago 16 innehöll även låtarna What You're Missing och Waiting for You to Decide.

Medverkande på Chicago 16 bl.a. TOTO medlemmarna Steve Lukather, David Paich och Steve Porcaro. Det var också första gången som Bill Champlin var som medlem i Chicago. Chicago 16 producerades av den kanadensiska producenten David Foster.

Chicago 17

1984 släppte rockgruppen Chicago sitt största album Chicago 17. Chicago 17 nådde en fjärde plats på amerikanska Billboardlistan. Det var sista albumet med basisten och sångaren Peter Cetera som lämnade gruppen för en solokarriär.

Albumet innehöll hitsen Stay the Night (Cetera och David Foster), Hard Habit to Break (Steve Kipner och Jon Parker), Along Comes a Woman (Cetera och Mark Goldenberg) och den stora hiten som nådde första platsen på den amerikanska Billboardlistan You're the Inspiration (Cetera och Foster). Chicago 17 innehöll även andra bra låtar som We Can Stop the Hurtin', Once in a Lifetime samt låten Prima Donna från Filmen Two of a Kind. Chicago 17 är producerad av den kanadensiska producenten David Foster som även producerade Chicagos Chicago 16 och Chicago 18.

På Chicago 17 medverkade bl.a. artisterna Richard Marx och Donny Osmond. Andra musiker som medverkade på Chicago 17 var t.ex. gitarristerna Michael Landau och Paul Jackson, Jr.och slagverkaren Paulinho da Costa.

Chicago 18

Chicago släppte 1986 sitt femtonde studioalbum Chicago 18. Detta var det första studioalbumet utan Peter Cetera som basist och sångare, han hade ersatts av Jason Scheff. Det var även det sista albumet som producerades av den kanadensiska producenten David Foster. Gästspelade på detta album gjorde bl.a. Michael Landau, Buzz Feiten och Tom Keane.

På Chicago 18 finns en ny version av Robert Lamms låt 25 or 6 to 4 från 1970. På Chicago 18 finns det ett gömt spår på cirka 25 sekunder i början av låten Nothin's Gonna Stop Us Now. De stora hitarna från detta album var If She Would Have Been Faithful... och Will You Still Love Me? Några bra låtar från detta album är Over and Over och One More Day. Chicago 18 hamnade på plats nummer 35 på den amerikanska Billboardlistan.

Chicago 19

Chicago 19 släpptes 1988 två år efter det att Chicago 18 släpptes. Det var sista gången Daniel Seraphine medverkade som trummis i Chicago, han fick lämna bandet 1990.

Chicago 19 innehåller ett par riktigt bra låtar så som en av Chicagos största låtar nämligen Look Away som var skriven av en av de riktigt stora låtskrivarna Diane Warren, men också låtar som I Don't Wanna Live Without Your Love (Diane Warren och Albert Hammond), You're Not Alone (Jim Scott) och We Can Last Forever (Jason Scheff och John Dexter). Andra låtar som kan nämnas är What Kind of Man Would I Be?, Heart in Pieces, I Stand Up, Come in From the Night och Runaround. Chicago 19 är producerad av Ron Nevison och Chas sandford.

Twenty 1

I slutet av 80-talet fick Chicagos orginal trummis Daniel Seraphine sparken av de andra medlemmarna eftersom han tränade för lite. Han ersattes av Tris Imboden.

Det första albumet som Tris var med på var albumet Twenty 1 från 1991. Twenty 1 innehöll inte så många hits, men de fick i alla fall några mindre hits med låtarna Chasin' the Wind och You Come to My Senses, men det finns även andra bra låtar från detta album nämligen Explain it to My Heart (Diane Warren), If It Were You (Jason Scheff, Darin Scheff och Tony Smith), Somebody, Somewhere (Bill Champlin, Dennis Matkovsky och Kevin Dukes), One from the Heart (Robert Lamm och Gerard McMahon), God Save the Queen (James Pankow och J. Scheff) och Only Time Can heal the Wounded (Lamm och McMahon). Twenty 1 hamnade på plats 66 på den amerikanska Billboardlistan och producerades av Ron Nevison och Explain it to My Heart var producerad av Humberto Gatica.

Night & Day: Big Band

1995 släppte Chicago ett coveralbum som de döpte till Night & Day: Big Band dels efter låten Night & Day, dels för att alla låtar var gjorda från början av band med flera medlemmar. Öppningsspåret kan man faktiskt förstå varför de valde. Låten var nämligen Chicago skriven av Fred Fisher. Troligtvis valde de låten Chicago som en hyllning till gruppens födelse stad. Låt nummer 5 är Moonlight Serenade och den är skriven Glenn Miller och Mitchell Parish. Moonlight Serenade följs av då titelspåret Night & Day som är skriven Cole Porter. Sedan kan nämnas en av mina favoriter nämligen Sing, Sing, Sing (Louis Prima) och sen kan även nämnas låten In the Mood (musik av Joe Garland och text av Chicago). Detta blev den enda skivan som den Chicago födde gitarristen Bruce Gaitsch medverkade på som bandmedlem. Skivan producerades av Bruce Fairbairn som bl.a. producerat Aerosmiths album Pump (1989) och Get a Grip (1993).

Chicago XXX

Chicago XXX är det första albumet med nytt material som gruppen Chicago släppt sedan albumet Twenty 1 som kom 15 år tidigare. Chicago XXX börjar med singelversionen av låten Feel vilket var deras stora hit från detta album och skivan slutar med albumversionen av låten. Feel är skriven av Blair Daly och Danny Orton. Sedan följer låten King of Might Have Been som är lite av en balladlåt. Efter King of Might Have Been följer en av mina favoriter nämligen låten Caroline. Love Will Come Back blev en liten hit tillsammans med kvartetten Rascal Flatts.

De andra låtarna som finns på detta album Why Can't We tillsammans med Shelly Fairchild, Long Lost Friend, 90 Degreeds and Freezing, Where Were You, Already Gone, Lovin' Chains, Better samt låten Come to Me, Do. Chicago XXX nådde bara en 41:a plats på den amerikanska Billboard listan. Jay DeMarcus producerade Chicago XXX. Andra kända personer som har hjälpt till med Chicago XXX är Toto sångaren Bobby Kimball, den före detta Toto sångaren Joseph Williams, den meriteraden gitarristen Dann Huff som bland annat hjälpt Peter Cetera samt den före detta

Supertramp medlemmen Lee Thornburg.

Chicago XXXII: Stone of Sisyphus

Chicagos senaste album som utkom 2008 efter 15 års frånvaro och den hette Chicago XXXII: Stone of Sisyphus. På Stone of Sisyphus finns det 11 spåret plus fyra bonus spår. Första spåret som också är titel spåret till skivan, alltså Stone of Sisyphus är skriven av den dåvarande gitarristen Dawayne Bailey och Lee Loughnane. Det är även Dawayne som sjunger låten. Efter Stone of Sisyphus kommer låten Bigger Than Elvis är skriven av basisten i Chicago Jason Scheff tillsammans med producenten Peter Wolf och hans fru Ina.

Bigger Than Elvis är en hyllning till Jasons far Jerry Scheff, som var Elvis Pressleys basist. Låten efter Bigger Than Elvis kommer låten All the Years som är skriven av Robert Lamm och den väl kända gitarristen Bruce Gaitsch, som har skrivit flera låtar tillsammans med Richard Marx och han har även medverkat på flera av Richard Marx album. All the Years släpptes för första gången på Robert Lamms soloalbum Life Is Good In My Neighborhood från 1995. Den fjärde låten som kan nämnas är Sleeping In the Middle of the Bed. Sleeping In the Middle of the Bed är skriven av Robert Lamm och John McCurry. En annan version av Sleeping In the Middle of the Bed finns på Robert Lamms soloalbum In My Head.

I sin helhet är Chicago XXXII: Stone of Sisyphus är ett ganska bra med tanke på innehållet. Anledningen till att Chicago XXXII: Stone of Sisyphus var för att det var vissa personer trodde att man skulle få mer betalt om man släppte skivan några år senare. Chicago XXXII: Stone of Sisyphus är producerad av den välkände Peter Wolf.