Den siste Samurajen

Regisserad av Edward Zwick

Musik av Hans Zimmer

I rollerna: Tom Cruise, Ken Watanabe, Timothy Spall, Tony Goldwyn,
Koyuki, Billy Connolly, Hiroyuki Sanada, Masato Harada, Shin Koyamada,
Seizo Fukumoto, Shichinosuke Nakamura.

Handlingen i korthet

Året är 1876. Den alkoholiserade krigsveteranen Kapten Nathan Ahlgren får en dag ett erbjudande att träna nybörjartrupper i Japan. Dessa ska bli den nya kejserliga armén vars uppdrag blir att slå ner ett samurajuppror. Han går med på detta och reser till Japan. Under en våldsam strid mot samurajerna blir han tagen till fånga och för till deras by högt uppe bland bergen där han tvingas spendera vintern.

Under sin vistelse där blir han mer och mer fäst vid dessa människor, hur de lever och hur de tänker. Han utvecklar även en underlig vänskap med samurajernas ledare, Katsumoto. Under sin vistelse där bor han med Katsumotos syster, Taka. Vid sin återkomst till civilisationen har han ändrat uppfattning om samurajerna och vill nu istället hjälpa dem.

Recension

Den siste samurajen är en för det mesta väldigt bra film. Den handlar delvis om krig men mer om livet och olika sätt att se livet på. Huvudpersonerna Ahlgren och Katsumoto kommer från två helt olika kulturer men har ändå en sak gemensamt: slagfältet. De är båda krigets elever. Båda har olika sätt att se på det. Ahlgren har varit med om så mycket hemskheter och gjort så mycket fel att han inte har någon respekt för sig själv. I filmens början jobbar han för Winchester kompaniet och gör reklam för deras produkter. Han är dessutom alkoholiserad. När han får uppdraget att träna kejsarens trupper tror han att han ska möta ännu en bråkig upprorsmakare som han sätt hundratals av redan.

Katsumoto å andra sidan lever sitt liv i varje andetag då nästa strid kan bli hans sista. Det handlar alltså om livet och olika sätt att betrakta det. I filmen bor Ahlgren med Katsumotos syster, Taka vars make han dräpt i strid. Hon lär sig under filmens gång att acceptera detta.

Det enda jag skulle kunna klaga på är att är hela konflikten mellan samurajerna och mordernisterna borde stoppats ifall kejsaren hade sagt det. Om han nu har all makt mellan himmel och jord (som de ger intrycket av) så borde han bara kunna öppna sin dyrbara mun och säga stopp.

Filmen borde väl inte klassas som en actionfilm. Det finns dock ett par actionscener som är välgjorda som t ex första konfrontationen med samurajerna i en dimmhöljd skog, ninjaattacken i byn samt slutstriden på kullarna. Alla dessa känns dock som de hör till storyn och inte som onödig utfyllnad.

Scenografin är fantastisk. Samurajernas by är en stående ovation i produktionsdesign
b la.

Skådespeleri och övriga insatser

Skådespeleriet är starkt.

Jag är inte direkt helt såld på Tom Cruise och jag rent av avskyr honom som person. Som skådis gillar jag honom dock han är tillräckligt bra som Nathan Ahlgren.

Filmens stora insats kommer dock ifrån Ken Watanabe som är enastående som Katsumoto. Han kombinerar krigaren, filosofen och även människan Katsumoto på ett väldigt bra sätt. Plus att han har en skön brytning.

Timothy Spall spelar den engelske fotografen Simon Graham. Han är bra och rolig men hans karaktär tillför inte så mycket. Det är även Graham som pratar i filmens prolog och epilog.

Filmens ena skurk ser vi i Tony Goldwyns karaktär, Överste Bagley som är Ahlgrens överordnade. Han framstår som en riktigt slemmig och ful fisk. En bra insats.

Den andra skurken är Mr Omura, kejsarens rådgivare, spelad av Masato Harada. Han föraktar allt som har med samurajerna att göra och önskar att bli av med dem så fort som möjligt.

Koyuki spelar den kvinnliga huvudrollen (och enda kvinnan) i filmen, Taka. Hon är okej även om hon för det mesta står och ser gråtmild ut hela tiden.

Komikern Billy Connolly har en liten roll i början av filmen som Ahlgrens gamla arméplolare.

Hårdingen Hiroyuki Sanada (känd för b la annat huvudrollen i Twilight Samurai) spelar Uijo, en av de stoltaste samurajerna.

Hans Zimmers musik är helt briljant.