Sedan hysterin kring millennieskiftet lagt sig har år 2012 snabbt blivit det nya årtalet vad gäller att förutsäga jordens undergång. Delvis grundar sig spekulationerna på att mayafolket verkade anse att 2012 är det år då tiden tar slut, men det finns även något mer vetenskapliga belägg. Om man ska tro domedagsprofeterna så riskerar jorden att år 2012 lamslås av en våldsam solstorm, med död och elände som följd. Men hur oroliga behöver vi egentligen vara?

Att jorden träffas av utbrott från solen är inte ovanligt. Som tur är så är vår planet försedd med ett eget magnetfält som bildar en skyddande bubbla omkring oss och avväjer de flesta hot av det här slaget.

En förutsägelse som väckt mycket uppmärksamhet är att jorden år 2012 kommer att träffas av ett ovanligt våldsamt utbrott från solen, som skulle kunna ödelägga hela vår civilisation. Risken för solstormar är visserligen extra stora kring 2012, men behöver vi oroa oss eller handlar hysterin bara om vidskepelse?

Att just 2012 skulle vara det år då världen går under har framförallt att göra med att mayafolkets berömda kalender slutar detta år. Kalendern är mest känd för att den bland annat bygger på mycket exakta astronomiska observationer. Det råder delade meningar om hur mayakalenderns omvandlas till datum i vår moderna almanacka, men enligt den populäraste tolkningen inträffar mayakalenderns sista dag den 21 december 2012.

Trots att flertalet arkeologer anser att mayafolket inte såg denna dag som slutet, utan snarare som början på en ny tidsålder av upplysning, så har datumet för många blivt synonymt med domedagen. Detta har i sin tur givit upphov till en uppsjö av vidskepliga, men också några mer eller mindre vetenskapliga teorier, som förutspår hur mänskligheten kommer att utplånas detta år.

Att mayakalenderns dagar tar slut är emellertid inte det enda som händer år 2012. Mayakalenderns slut råkar nämligen sammanfalla med ett solmaximum. Solens aktivitet går hela tiden upp och ner och vart elfte år når aktiviteten en topp. Nästa aktivitetstopp inträffar kring 2012 och vi kan därför förvänta oss en hel del väsen från solen detta år. Vissa tecken pekar till och med på att solens vredesutbrott kommer att bli mer våldsamt än vid det senaste solmaximat 2002-2003, då bland annat Malmö drabbats av ett massivt strömavbrott. Dessutom är det möjligt att solens elvaårscykel finns representerad i mayalalendern, vilket skulle antyda att mayafolket kände till fenomenet- i så fall en märklig detalj efter som de knappast hade någon elektronik som stördes av solstormar. Detta har spätt på domedagstankarna och det finns många som menar att utbrott från solen kommer att uppfylla mayakalenderns profetia och göra slut på oss om bara två år.

Under solens aktivitetslopp 2012 kan vi om vi har otur komma i vägen för en soleruption som motsvarar 100 miljader atombomber av Hiroshimastorlek men det behöver inte vara så farligt som det låter då jorden är väl skyddad. Vår planet bombarderas ständigt med strålning och högerergetiska partiklar från solen, i form av den så kallade solvinden, men tack vare att de flesta av de farliga partiklarna absorberas av jordens magnetfält, jonosfär och atmosfär märker vi inte ens av det. Vid stormar och utbrott från solen ökar givetvis påfrästningarna och vi kan under vissa omständigheter till och med märka av effekterna nere vid markytan, till exempel i form av norrsken. Men inte ens solens värsta utbrott är starka nog att bränna oss levande. Utbrott av det slag som skulle kunna utplåna livet på jorden har observerats från andra stjärnor. 2006 såg till exempel Swift-observatoriet ett utbrott från stjärnan II Pegasi som motsvarade 50 miljoner biljoner Hiroshimabomber, och som lät skulle ha penetrerat jordens försvar. Men II Pegasi är till skillnad från solen en röd jättestjärna och den ena hälften i ett dubbelstjärne system. Solen kommer inte att kunna åstadkomma någonting liknande för en den själv sväller upp och blir en röd jätte, vilket inte kommer att ske än på några miljarder år.

Att solen är en så pass stabil stjärna betyder emellertid inte att vi går helt säkra. En ny rapport från den nationella vetenskapsakademin NAS i USA visar att rädslan kanske inte är helt ogrundad. Även om ingen kommer att dödas direkt på grund av oroligheter på solen visar rapporten att vi fortfarande är sårbara och att dödsiffrorna i efterdyningarna av en supersolstorm skulle kunna bli obehagligt höga. Sårbarheten ligger i det moderna samällets beroende elektronik, som är mer känsligt för dåligt rymdväder än vad vi människor är. Det mest kända exemplet är den geomatiska storm som på 90 sekunder slog den kanadensiska delstaten Quebecs elnät 1989 och lämnade miljontals människor utan ström i nio timmar. Men ännu värre stormar har noterats längre tillbaka i historien, så som den supersolstorm som inträffade 1859 och förvandlade natt till dag. Telegrafsystem i både Europa och Nordamerika slogs också av utbrottet, men följderna bägrensades av det faktum att den tekniska utvecklingen fortfarande var ett tidigt skede. Sannolikheten att en supersolstorm slår till igen och orsakar ett storskaligt och långvarigt strömavbrott är viserligen relativt liten, men händelsen 1859 visar att det är fullt möjligt. Om det sker skulle effekterna kunna bli ödesdigra, eftersom alla delar av samhället idag behöver ström för att fungera.

Träffas jorden av en ny supersolstorm av samma proportioner som den 1859 är risken enligt rapporten från NAS stor att det skulle orsaka omfattande och permanenta skador på både det amerikanska och andra nationers kraftnät, skador som skulle ta lång tid att åtgärda. Under tiden skulle konsekvenserna av strömlösheten snabbt sprida sig genom samhället. Kommunikation, transportrmedel och uppvärmning skulle slås ut nästan omedelbart och inte långt därefter skulle tillgången till mat och mediciner sina. Vissa livsviktiga samhällsfunktioner, så som sjukhus, skulle kunna hålla ut något längre tack vare reservgenatorer, men så fort som bränslet tar slut så kommer även de att upphöra. En svår solstorm av det här slaget skulle enligt raporterna kunna resultera i miljontals döda och en kostnad på flera biljoner dollar för samhället, som skulle ta mellan fyra och tio år på sig för återhämtning.

Men även om det är sant att följderna av en supersolstorm skulle kunna bli katastrofala och att risken är extra stor kring 2012, så måste vi komma ihåg att vi överlevt åtskilliga liknande aktivitetstoppar förut och att det egentligen inte finns nånting förutom mytologi som pekar på att en katastrofal incident skulle ske 2012. Det betyder emellertid inte att det inte kan vara klokt att vidta försiktighetsårtgärder. En viktig del i detta arbete är att kunna förutsäga oroligheter på solen och ge oss en chans att förmilda effekterna. En av de viktigaste informationskällorna när det gäller att göra rymdväderprognoser är idag Nasa-sateliten ACE ( Advanced Composition Explorer), som befinner sig uppströms i solvinden och förser oss med förhandsinformation i realtid. ACE har emellertid redan passarat sin planerade livslängd och att ersätta satelliten är därför av stor vikt för det fortsatta arbetet med att ge oss förvarning när solen blåser upp.

DOMEDAGSSCENARIER FÖR 2012.

En supersolstorm är inte det enda undergångsscenariot som föreslagits för år 2012. faktum är att det tänkts ut en hel uppsjö olika sätt på vilka vi skulle kunna gå öde till mötes. Gemensamt för alla är emellertid att de är byggda på en mycket svag eller oftast helt obefintlig vetenskaplig grund.

Geomagnetisk omkastning:

Jordens magnetiska poler byter plats och jordens skyddande magnetfält försvagas tillfälligt, vilket blottar oss för solvinden. Även om vetenskaplig forskning stödjer att en omkastning av det här slaget skulle kunna inträffa, så finns det ingenting som säger att det skulle hända om två år. Det skulle lika gärna kunna dröja tusentals eller miljontals år. Dessutom är det en väldigt långsam process.

Svart hål:

Ett svart slukar jorden eller puttar den ur sin bana. Det finns emellertid inget som pekar på att det skulle finnas ett svart hål tillräckligt nära oss för att utgöra ett hot. Återigen lösa aspekulationer.

Asteorid/komet:

En asteorid eller komet kolliderar med jorden och kaos uppstår. Denna risk finns och observatorier jorden runt bevakar rymden för att hitta så kallade NEO:s, near earth objects, som kan vara ett hot. Men någon asteorid eller komet som kommer att passera i närheten av jorden 2012 har inte hittats.

Gammablixtar:

Då och då uppkommer så kallade gamma-ray bursts eller gammablixtar, extremt energiska utbrott av gammastrålning. Dessa utbrott är de mest energirika fenomenen som observeras i universum och skulle det komma från en närligande stjärna skulle det vara förödande för livet på jorden. Men objekten som ger ifrån sig gammablixtar ligger på miljaders ljusårs avstånd och utgör inget hot.

Av: Marcus Lind