Arbetsplatsbesök på Skansen

Vi var alla tre tjugo minuter för tidigt vid Skansens portar i det kalla Stockholmsvädret, som var smågrymt av sig och kallt. Jag småklagade över det och sade att jag inte kunde stå där i kylan i hela tjugo minuter och dom andra höll med om det. De fann kylan lika isande som jag. Vi spanade på den andra sidan av vägen, letande efter en plats för tillfällig värme från den nordliga kyla som Skandinavien är så känd för.

Vi gick till andra sidan av vägen där det låg ett kafé. Vi steg in i kaféet och allt som fanns att köpa var till överpris. Jag påpekade detta för de andra att det var en plats för turister med pengar. Men vi kunde inte sitta därinne utan att köpa något och jag bad om kaffe och tjejerna tog kakor. 25 kr för kaffe. Rån!
Tvärs över vägen igen och vid porten sade vi att vi var på besök från Ågesta folkhögskola och dom släppte in oss och hon vid disken bad oss vänta på att djurskötarna skulle komma. Vi stod där några futtiga vinterminuter och kallpratade om superhjältar och Kapten Amerika som råkade komma upp i samtalet. Till slut, efter en kort stund, snabb som ett andetag, kom djurskötarna ner för den branta, smågrusiga vägen ner till oss.

Vi hälsade på varandra formellt men trevligt och talade om våra namn med varandra. Vi skakade hand snabbt och de presenterade sig som Sussie och Sissy. Det rimmar och det påpekades och ett kort skratt kom av detta. Vi gick upp för en brant väg och hade is och snö under fötterna. Jag kan inte komma ihåg om de sandat eller inte.

Vi kom in i aphuset. Värmen och den fuktiga luften fick mina glasögon att dimmas till och världen blev till dimslöjor för min syn. Det enda jag kunde se var grumlig gråhet genom glaset. Jag suckade och rengjorde glasögonen snabbt med händerna med t-shirtsärmen som trasa och tittade mig omkring och såg att det var helt grönt därinne. En stark frisk färg. Apor hängde på sina grenar. Barnastora och böjdryggade varelser som hade svart päls med vit rand och tuffig och puffig svans. De lekte ovan den konstgjorda marken med den ljusgröna bakgrunden omkring sig. Detta var verkligen en djungel mer än ett kubiskt rum med färg på väggarna.

Sussie eller Sissy (jag kommer inte ihåg vem) sa att de satt upp nya grenar som aporna hade gnagt på och ätit av för… ja… det vet man inte. Frågade inte djurskötarna om detaljerna. Vi frågade vad de gjorde och de sa att de jobbade här och där. Det var inget monotont arbete, det var sällan de gjorde samma sak om och om igen förutom att mata djuren. Att vårda dem och sköta om dem så att de har det bra och är friska och pigga, att det är rent i deras burar och att finns en passande miljö för dem att leva i. Dom var hand-till-hand- arbete verkligen. Titeln på deras jobb säger allt ju.
Vi frågade också om deras arbetstider. Deras arbetstider var flummiga, kunde var mer och det kunde vara mindre sa Sussie (Eller Sissy) och var olika tider under olika årstider. På sommaren har man kvällspass för djuren var vakna olika tider då. Den vanligaste tiden var från 7 till 4.

En av oss frågade hur man kunde bli en djurskötare. Någon av de två djurskötarna sa att man måste gå på naturbruksprogrammet i tre år, men det fanns också hästutbildning eller hundutbildning. Då och då kom det en apa som dunkade på glasrutan för att få uppmärksamhet och det ekade med ett väldigt susande dån och glasväggen mullrade till. Jag hoppade nästan till lite när det hände första gången för jag var inte redo för det, hoppade till lite och undrade vad som stod på. Frågor ställdes om deras gröna uppmålade rum för aporna och Sussie och Sissy berättade detaljerna om det. Jag kommer inte ihåg eller hann skriva ner allt sades och frågades. Det hela gick så snabbt och jag skrev så snabbt jag kunde, fick bara ner en del av detaljerna och fakta och ont i långfingret av allt hetsigt skrivande.

Ännu ett fakta som jag hann skriva ner var att aporna fick mat genom den gröna dörren. Aporna äter allt möjligt, men gillar inte tomater. Däremot gillade de citroner. Och man kunde göra praktik där i fyra, fem veckor, men bara om kom från en av dessa naturbruksprogram.
Efter en stund var vi färdiga och sade adjö.

Sedan gick vi runt genom den snölagda Skansen och tittade på djuren lite innan vi drog tillbaka till skolan.

Av: Adi