Fjärde gången i Ilfracombe

I år (2010) hade jag egentligen planer på att åka på språkresa i Santa Barbera, LA, Bristol eller Irland. Jag blev avrekomenderad att åka till Irland för att där är det svår engelska. USA var för dyrt och de var så många som ville ha mig tillbaka i Ilfracombe. Både rektorn, aktivitetsledarna, värdfamiljen och vissa elever ville ha mig tillbaka. Det kändes konstigt att komma tillbaka igen, men det var trevligt. Förra året när jag var där så kändes det verkligen som sista gången jag åkte dit. Det var ett väldigt bra slut på min resa där förra året. Som tradition så går man ut på fredagkvällarna för att ta farväl till kompisar/kamrater som ska hem. De flesta åker hem på lördagarna och vissa söndagarna. Det är då som det kommer nya elever. Jag har inte känt någon hemlängtan men jag har varit nervös varje gång. Det är inte hemlängtan som är problemet med språkresan, det är att man får separationsångest nästan varje fredag där.

17 juli när jag var framme på London Heathrow så träffade jag en skånska som var där förra året. Vi och en personal väntade in fler elever. Sedan åkte vi minibuss till Ilfracombe tillsammans med några andra svenskor, tyskor, tyskar, en tjeckiska och några fransmän. Vi började bekanta oss med några på bussresan och vi åkte med en rolig chaufför. Sedan var det dags att möta upp sin värdfamilj och det blev Manley för min del för tredje gången. Jag fick fish n' chips till middag. Det bodde en spanjor, tjeck och tjeckiska i samma värdfamilj första veckan. Tjecken och tjeckiskan var syskon. De två första veckorna så gick jag på Discovering Devon + 18 tim eng./vecka. Sista veckan gick jag på Adventure sports. Första skoldagen så bekantade jag mig snabbt med några italienare som gick på Discovering Devon. Dom spelade upp hög musik och dansade på bussen vilket jag tyckte var roligt. Andra veckan så kom det en spanjor, italienare, tysk och en tjeck till värdfamiljen. Dom bodde där under mina två sista veckor. Jag, spanjoren och italienaren stod varandra väldigt nära. Genom dom fick jag roliga kompisar. På karaokekvällen så sjöng jag tillsammans med spanjoren, några spanska kompisar till oss och en massa italienare. Vi sjöng Dancing Queen och Barbie girl. Då fick jag visa att jag sjunger bättre än dom.

Jag träffade en gruppledare som var hälften spanjor och svensk. Han kunde inte flytande svenska och kvällen innan han skulle åka hem så lärde jag honom ett nytt ord. Det var "packad" vilket han tyckte var roligt. Det var efter mina två första veckor. Den kvällen var vi ute för att ta farväl till honom, några fransyskor, fransk gruppledare, spanjorer och italienare. Det var en väldigt rolig kväll. Innan så var jag på en båttur runt North Devon. Senare på kvällen så sjöng jag och svenskspanska gruppledaren för franska gruppledaren. Vi sjöng bl.a. Singing in the rain, It's raining men, It's raining again, Små grodorna, Broder Jakob och studentsånger. Regnsångerna sjöng vi just då när det regnade. Jag kommer ihåg hur svenskspanska gruppledaren garvade när jag lärde honom packad. Nästa år så kanske jag kommer dit och jobbar som gruppledare i 2-4 veckor. Jag blev kompis med en tjeck som var där för femte gången och han ska jobba som aktivitetsledare där nästa år. I år var jag på en engelsk pub igen och testade Devon cider för första gången. Det var gott men svensk cider är godare. Engelsk öl är dock godare än svensk öl. Jag lärde spanjoren, italienaren från värdfamiljen och svenskspanska gruppledaren att prata med Danderydsdialekt. Italienaren uttalade det väldigt bra. Jag har svårt att bestämma mig om denna gång eller förra året var bästa resan till Ilfracombe. Har dock planer på att plugga i en termin eller ett år i USA, Kanada, England, Irland eller Jersey.