Regler om lag och ordning har funnits i Sverige ända sedan medeltiden (1300-1400-talet), då bland annat de så kallade landskapslagarna fanns. Då såg domstolar, ting och kungen fogdar till att medborgarna följde lagarna.
På 1700-talet började en slags polis organiseras i städerna. De skulle både hålla ordning och släcka bränder. Sveriges första polismästare, Henric v. Sivers, utnämndes av kung Gustav III år 1776. Den tidens sedlighetspoliser (separationsvakter) fick smeknamnet ”paltare”.
Under första halvan 1800-talet var det många politiska demonstrationer. Det fanns ingen polis då och vid oroligheter i Stockholm 1848 kallades militären in och flera personer dödades. Från 1850 började städer organisera en ordningpolis. Först ut var Stockholm som hade en distrikttspolis som arbetade i olika trakter. Det var första gången som polis såg som en egen yrkesgrupp. Polisen leddes av en polismästare, stadsfiskal eller borgmästare.
På landsbygden var fjärdingsmannen polis. 1850 bestämdes det att det skulle finnas en fjärdingman i varje socken. Fjärdingsmannen fungerade som dagens närpolis och var även skatteindrivare. Vid början av 1900-talet fanns 2800 fjärdingmän i Sverige och de hade lön mellan 50 och 300 kronor. De behövde därför ett jobb vid sidan om för att försörja sig. Titeln ”fjärdingsman” fanns kvar ända till 1954 då den ändrades till ”poliskonstapel”.
Svenska Polisförbundet bildades 1904 och 1925 infördes en lag som reglerade polispersonalens anställningsvillkor i hela landet. Vid den tiden styrdes polisen av kommunerna och Sverige var indelat i polisdistrikt.
Då fem arbetare sköts till döds av militär i Ådalen 1931 förändrade polisens organisation. För att förhindra något sådant från att hända igen infördes en statligt styrd polis som skulle fungera som förstärkning till den lokala polisen.
Genom beslut vid 1962 och 1964 års riksdagar beslutades det att polisen i hela Sverige skulle bli statligt styrd från år 1965. Samtidigt minskade antalet polisdistrikt från över 500 till 119. Rikspolis skapades som en myndighet för polisverksamheten. Sedan 1999 finns det 21 länspolismyndigheter som geografiskt motsvarar Sveriges 21 län.
|